jag drömde så märkligt inatt, att jag missade starten till mälaren runt och fick cykla i ilfart till ett max hamburgerställe utanför eskilstuna och där försöka övertyga ett gäng äldre herrar iklädda lycra om att jag ändå skulle få cykla loppet.
jaja- andras drömmar är oftast ganska trökiga att höra om men jag påmindes ändå om hergés livskris när han tecknade tintin i tibet(ett av mina favorit tintin f ö) och hans drömmar om "det vita", en slags renhetsdemon han försökte bli kvitt. albumet är fantastiskt, även om det inte händer så mycket(en fin uppsats finns här för den som orkar läsa).
tintin cyklade ju även han på fixie, kan vara bra att känna till, utan broms till och med!
det blev faktiskt en liten tvåmilare sen när jag hämtat mig, tillsammans med den äldre av sandsborgsmekanikerna. han fick punktering, som jag fick laga, och så mötte vi en hel del män i lycra på vägen, dessa lycramän- var tar de vägen när dagen är slut?
vi hittade även en kille som hade ett något onaturligt förhållande till naturen också. men han var nöjd och det är bra.
för några dagar kollade jag in en mycket vacker konstvideo och påmindes då om johanna billing. hon finns med i en vacker mix som andrew weatherall gjort och som jag enligt itunes lyssnat på fyrtisju gånger idag(hur är det möjligt?). mixen är bara att ladda ner och lyssna loss på, om man nu inte har något bättre för sig. johannas bidrag är en version av den fantastiske arthur russells this is how we walk on the moon, men det finns mycket annat att få gåshud till på den samlingen.
om johanna cyklar eller inte är väl en fråga för akademikerna, kanske gertrud sandquist, men det vore kul att ta reda på. det känns som om hon cyklar iallafall. många konstnärer gör ju det för att de inte har råd med bil men jag tror i johannas fall(om hon nu cyklar- asså jag har aldrig träffat männskan) handlar det nog mer om ett slags ställningstagande.
idag kom jag fram till att mina favoritfärger på cykel är 1. gul. 2. vit 3. röd 4. blå med inslag av glitter
1. Hade inte du köpt ett par blå lycrabyxor själv?
SvaraRadera2. Lycramännen bor i Järla Sjö
3. Drömmar kan förändra allt.
1. de är svarta, det känns inte bekvämt/kul att ha dem. jag måste återkomma i frågan. de är inte jag känner jag.
SvaraRadera2. tack å det varmaste för upplysningen, jag har alltid undrat
3. aint that the truth ruth!
WOW!
SvaraRaderaÄr det en av mekanikerna? Varför har du inte visat honom tidigare?
Han är ju asläcker.
Två meter sadelstolpe, korta ben och en massiv röv.
Vad mer kan man begära(ja, förutom att få se honom ispandex dårå).
Han är drömmen för oss kvinnliga cyklister.
Mmm! Honom på en grusig cykelbana någonstans i mörkret.
Jag kan bara hålla med föregående skrivare!
SvaraRaderaDen snubben i fantomendräkt på en grusväg i totalt mörker! Wow!!
De där stråkarna äter sig djupt in.
SvaraRadera