brothers under the bridges

körde en sån fantastisk runda igår kväll. det började mindre bra med en sk läggningsinsomning som snodde en halvtimme, sånt som händer när man är lite trött och tänker att man bara ska blunda lite.

sen, när jag kommer ner i källaren för att bara hoppa upp så upptäcker jag en pungtering. typiskt, och otålig som jag är orkar jag inte vänta på att klistret ska få den där rätta konsistensen, utan kör på lagningen snabbt som bara den och vi vet ju alla vad som händer då:  så snart 70 psi är uppumpat hör man det där pysandet igen. inte mindre än fyra gånger fick jag öppna upp och dra på nytt. tålamod är en dygd har jag hört(eller drömt? just nu kan det vara vilket som). notering till själv: köp ny lagningssats. 

nå, sen styrde jag iallafall norrut för omväxlings skull. vet inte riktigt vad jag hade hoppats att finna där, en svag förhoppning om att ta mig via drottningholm och ekerö och sen runt igen men eftersom jag är både tids och platsoptimist gick det inte riktigt hela vägen igår. 

men så vackert det var! och bra musik hade jag också: OST till paris, texas. nisses ord om ry cooder klingade i mina öron "pappa, det här är sån musik som tjurarna i madrid stångas till", så sant så sant min son. 

stötte på ovanligt många spandexklädda racercyklister. kanske ligger de i hårdträning inför mälaren runt? kanske är det bara några extrakilon som ska bort inför beach 2011? det var hursom ganska få som körde med lagstadgade lampor och det är ren okynneskörning. jag hör ju liksom inte er när jag kommer eftersom jag har så hög musik på så hur ska jag kunna undvika en krock?

detta är ett flygplan som var på väg till cykelmässan i düsseldorf.

nu är jag ju liksom lite i affekt eller vad man säger men t o m så här morgonen efter är jag lite tagen av allt jag såg och alla lukter som fanns. det är kul med cykel och min form börjar komma känner jag. nu stannade jag ju i o f s ganska mycket igår men om jag kör så här långsamt på mälaren runt så blir det en sluttid på sexton timmar...nåväl, det finns ju lite tid att träna...

hittade även ett fint sk skogsparti ungefär här att köra MTB i för alla er som hänger på happy. det var kort men bjöd ändå på utmaningar och eftersom jag valde att släcka lamporna blev det ännu mer spänning i luften. 

klockan 22 kom kylan, tröttheten och en hel radda zombies som tvingade mig att söka mig in på säkrare marker. 

men jag säger som arnold:

"take out the paper and the trash- or you dont get no spending cash, if you dont scrub dat kitchen floor- you aint gonna rocknroll no more"

yaketi yak- dont talk back!