cyklistens dag tar aldrig slut

igår kväll tog jag då tag i den stora dubbdäcksfrågan och beslöt mig för att byta till odubbat. ska bli skönt att kunna cykla på hornsgatan igen, har ju inte kunnat besöka den goda kebaben som ligger där på flera månader. blev alldeles snurrig till slut av att allt gick runt runt runt, fick sätta mig efter ett tag o bara ta det lugnt. numera är detta en ganska enkel operation- cirkus tjugo minuter och en av pedros däckavdragare gör jobbet. svåraste visade sig vara att bestämma åt vilket håll hjulen snurrar. vet inte om jag var trött eller sniffat för mycket ekologiskt smörjmedel men det tog ett tag att inse. en del gamla synder kom också upp till ytan:

eller? de kanske håller en säsong till...(visade sig att jag hade tre punkor på bakhjulet och fyra därfram...)

jag lever på hoppet ett tag till- det är ju så långt kvar till lön.

idag jobbar jag inte men ska försöka ta in så mycket som möjligt av tillvaron under min tur in till lunchen med eduardo. kanske får jag se en svan eller något annat flygfä och då ska jag stanna upp och njuta, de är ju så söta de små liven. kanske tar jag t o m modet till mig och cyklar utan ipod..? jag får se- jag är ju inne i en ganska intensiv chemical brothers period och det vore synd att gå miste om så mycket cykelglädje och kadens som de ger upphov till. för att inte tala om deras fantastiska texter:

hej pojke hej flicka superstjärneskivsnurrare här går vi!

kanske finns det ändå en koppling mellan chemical och cykel, det var någon som skickade ett mycket vackert 17t bakdrev häromdagen och i paketet låg den här programförklaringen:

övertolkar jag tillvaron? visst men man måste hitta sin egen väg runtom allt det trökiga, se de små sammanhangen i en för övrigt kaotisk värld. plus att de alltid haft mycket vackra, speciella flickor i sina videos.