jag har hela tiden trott att det måste finnas en rak väg från A till B. igår försökte jag ta vertikala bilder, försökte bejaka min kvinnliga sida, när jag gick i skolan fick jag lära mig att ett horisontellt utsnitt stod för den manliga blicken, ett ägande/ utvärderande av det man såg. det vertikala stod däremot för den kvinnliga blicken, ett mjukare sätt att se på saker och ting. jag försökte verkligen igår att fotografera mer vertikalt, fler höjdare, men det gick åt pipsvängen. kanske är jag en gubbe längst in.
jag fick en väldigt fin cykelfilm på mobilen igår. det var en stig i småland och man hörde kedjans gnissel i bakgrunden. jag vet inte vad jag gör för fel men jag kan inte ladda upp den här men jag lovar, den var väldigt fin.
men man kommer alltid från A till B, oavsett vilken väg man tar, jag lovar
igår var det nån från den nya generationen som snott min parkeringsplats vid skolan, bara en sån sak.
Och här sitter jag som så många andra dagar och tänker.
SvaraRaderaTänker som så många gånger förr.
Är inte jag något av en art garfunkel.
tsb's art garfunkel kanske.
Är inte hela jag en art garfunkel i livet.
Någon som är vad art garfunkel var i tom and jerry.
Men mer om det senare, jag hade en viktig cykelrelaterad fråga till denna plats men samtidigt som jag sitter och trycker ned tangenterna så flög den bort....
Ah, vad irriterande sådant är.
Här har man en kort stund på sig att ställa sin fråga och så försvinner den.
ja, och vad tror du det är för oss andra? har man sagt A får man faktiskt säga B. nu ligger jag vaken och tänker vad din fråga kan handla om, kan det röra sig om tektros nya bromssystem eller ramen från kona som "alla" vill lägga mellan sina nyrakade ben?
SvaraRaderavem vet?
jag vet också att det är svårt att vara zen och cyklist i denna tillvaro.