världens helt enkelt bästa skiva dådåra

jag visste att jag inte kunde gå helt okritiserad ur det hela, det blir så när man har att göra med folk som mer eller mindre bor på www.expectingrain.com. jag känner att jag för deras skull måste motivera min lista lite mer än vad jag hade tänkt så här kommer en lite beskriving om hur juryn arbetat iår: 
vi har plockat ut de bästa skivorna som någonsin gjorts helt enkelt. helt genrebefriat(även om jag ser att vare sig klassiskt eller fusion tog plats), helt utan tänk på om det skulle bli fler män än kvinnor(vilket det iofs blev men ibland orkar man helt enkelt inte ligga alla till lags), och självklart helt utan tanke på hur många skivor med bob som skulle platsa. under det långa och ibland hårda arbetet med att gå igenom VARENDA skiva som någonsin släppts kom jag fram till en enkel regel som skulle följas och det blev som så att inte mer än en skiva från en artist fick ta plats. det skulle från början bli en tio i topp men så hård och kall kunde jag inte tillåta mig att vara. det fick bli några fler. jag vet, du vet, alla vet att blod på spåren är en överjävligt grymt bra skiva men, och här kommer det roliga i kråksången: jag har inte haft behov av den tills nu. konstigt va? den dök upp på min 30årsdag om jag inte minns helt fel och jag lyssnade på den och jag fanns den fin men jag lade den helt enkelt åt sidan. annat kom emellan. med bob och mig är det så att det ligger en hel del tvekan oss emellan, jag har inte riktigt kunna köpa hela säcken tills nu. det tog 4 och en halv dagar att lyssna igenom hans radioprogram(som också hamnade på listan men han spelade ju andra artister...)och sen var jag tvungen att hitta en egen väg in till honom så jag stegade helt sonika in på den där affären på söder o köpte en av hans skivor med jäkligt mycket låtar på, selfportrait. jag hade inte heller hört nåt om den och det var väldans befriande för mig, jag minns att jag köpte den av ulf lundells son och han tittade konstigt på mig när jag lämnade fram den. jag fick rabatt också, de var väl glada att bli av med den. selfportrait överraskade mej lite när det gällde bob och jag har alltid tyckt bra om den sen dess. att den slår ut blood onna da tracks kanske förvånar några därute men jag tycker det är ett bra ställe att börja på om man vill lyssna på bob. det är en rolig skiva, en rörig skiva fast inte helt utan röd tråd. nu snackar jag så mycket skit att jag måste sluta, jag ska hoppa in i en mörk garderob en stund och när jag kommer ut ska jag bara skriva om cykel igen, ännu ett ämne jag behärskar till fullo. ja, just det: världen bästa skiva blev iår:

o förresten måste jag bara säga att blood on the track är en bra skiva, så bra att jag nästan inte lyssnat på annat i ett helt år så köp den också, den är bra men jag tror helt enkelt att man måste ha behov av musiken för att kunna ta den till sig, så är det nog med det mesta