jag är bromsaren kvist

nu sover j kask och de andra i brainpool sött och jag måste bara dra dagens grej. jag satt på tvärbanan färdandes mot jobbet och försökte bestämma vilken av de två versionerna av ”i´ll love you to the end” med the pogues från skivan pogue mahone som egentligen är bäst, något jag redan ägnat nästan hela natten åt utan resultat men ändå, man får försöka hålla spänningen uppe så länge det bara går och solen sken och allt var fint och vips så drog jag en uppehåll i myrlandet.

jag hoppade av och vandrade ut på fältet och med musik i öron och sol i blick fick jag en uppenbarelse av himlen, månen, paradiset, allt i ett. walter niedermayr va med snö! lycklig o säll sprang jag sedan runt och försökte få fäste i tillvaron men varje gång sjönk jag bara djupare och djupare ner.

nu är visserligen cykeln hos gunnel men jag kände ändå direkt att här blir nog inte så många varv i velodromen på ett tag men- vilken upplevelse av frihet och brödraskap det var. säkert en halv meter djupsnö att pulsa i- gottigottgott. blev t o m tvungen att essemessa till evelina om att jag var vilse och skulle bli sen men hon var ju inte ond för det, närå.

nu kryper jag matt men belåten in i jourrummets kyliga värme(?) och drar något gammalt över mig medan julgranen på gården står ohämtad kvar o pockar på uppmärksamhet.

och, ja, jag vet, det blev lite väl mycket och jag ska försöka lägga band på mig. imorgon blir det bara foton, ok?