säg det högt!

jag är svart och jag är stolt!
livets våndor: en lång tid har jag ställt mig frågan svart eller krom på miyatans komponenter. legat vaken om nätterna. krom är ju finast och går bra med glitterdetaljerna i ramen men sen tänker jag att svart är också bra och jag har ju en styrstam som redan är svart och då skulle jag ju inte behöva försilvra den...ja ungefär så går tankegångarna och eftersom jag inte är helt smart så är det ungefär nu jag brukar somna in. sen på morgonen, pigg och rask, brukar jag försöka ruta in tillvaron

med ett enkelt system av rutpapper och tejp men det är ju så tyvärr att tejpen alltid tar slut före pappret(en kostnadsfråga?) så jag kommer aldrig nån vart. 

och precis som den här texten kommer aldrig mina cykelprojekt till skott just nu. sist blev jag nere i flera dagar efter en havererad session hos hampus, känner mej lite låg just nu faktiskt. en liten ljuspunkt i tillvaron var igår när jag fick paket ifrån inre norrland. killen som skickat hade gjort en fin liten teckning på utsidan av paketet

som gjorde att det tog ett tag att öppna paketet- jag ville liksom inte förstöra teckningen. de kan inte ha så mycket att göra däruppe, speciellt nu med all snö och kylan och vargarna och så vidare. jag skulle inte ha nåt emot att bo däruppe ett tag faktiskt, jag gillar ju att vara ensam. cykla till jobbet skulle ju iofs bli lite...längre tror jag. till slut öppnade jag iallafall paketet och där låg ju världens vackraste bromspar- mafac racer!

jag tycker att detta är bland det finaste som finns för cykel och jag vet att många därute håller med mig, nu gäller det  bara att hitta en ram som de ska på också och det är väl inte det lättaste. idag ska jag ägna dem lite tlc och autosola dem lite, annars vågar jag inte visa dem för krassemannen. 

ett tips: 1997 släppte den brittiska frontfiguren i saint etienne(etienne glasers gamla band dådåra), sarah cracknell, en skiva med titeln lipslide: den är bra, se om ni kan hitta den för det är det enda jag kommer lyssna på idag