söndag 27 februari 2011

socialistens cykelbyggarskola del 2: basic fixie

om du nu gått o tjackat upp dej på en begagnad skönhet så kommer här steg 2: tvätt. börja med att montera av allt på cykeln, alla små skruvar och vevar och grejer och lägg ramen någonstans där man kan blaska av den lite, tex i badkaret. du ser ju självklart att jag har valt att behålla det sk styrlagret som håller fast gaffeln vid ramen och det gör jag bara för att det är enklast så. du kan ju göra hur fan du vill men jag tycker som sagt att det är enklast så. jag tar och tvättar gaffeln senare, precis innan jag sätter på det nya styrlagret. 
ok- på med avfettning, låt verka, sen nån form av bilschampoo, låt torka en stund, sen är det dags för vax. den här processen kan man göra kort eller lång eller nånstans mittemellan men huvudsaken är att man blir nöjd själv. 
sen kan du låta ramen stå nånstans en stund och bara vara. den behöver lite tid på sig för att verkligen förstå att det sitter en ny regim bakom styret. 
ta o sätt på en panna kaffe och plocka upp ett wienerbröd från frysen eller slå upp ett ämne i nationalencyklopedin, exemplevis harry houdini och sätt dej ocj läs en stund. 
vi tar nya tag imorgon och glöm inte att smörja med handkräm efter tvätten. 

ekring




själv tycker jag mest det handlar om:

lördag 26 februari 2011

socialistens cykelbyggarskola del 1: basic fixie

det har kommit in lite fler läsarbrev här till redaktionen och det är många som frågar: "hur bygger man en sån cool dödsmaskinscykel som du har?". svaret, befarar jag, är lite mer komplicerat än jag kan gå in på här men jag tänkte ändå låta er hänga med i svängarna lite grand kring byggandet av min nya basic cykel. om det är nåt ni undrar över så är det bara att fråga- jag undrar själv saker som jag aldrig får svar på. ibland är det så enkelt som att det inte finns nåt svar och så är det bra med det men fråga kan man ju alltid. 
först tycker jag att du ska ta tre mått på din kropp: 1: totallängd, 2: benlängd och så 3: överkroppslängd:
med hjälp av dessa mått kan du sen gå in på någon fin cykelsida, ex www.sheldonbrown.com, eller googla lite själv, och där se ungefär vilken storlek på ram du skulle tänkas ha. det är lite olika mellan olika fabrikat och så men du är väl ingen elitcyklist? nä, tänkte väl det, då hade du stegat in på nån sån där cykelaffär och lagt upp en 100.000 pix och fått en måttbeställd. vi här på socialisten är inte så bemedlade och vi saknar dessutom spons så det går på ett ut eller vad man säger. jag är själv ungefär 177-178, beroende på dagsform och jag skulle nog vilja ha en 55:a- 57:a beroende på modell och märke. 
grejen är att det är noga men inte så noga och efter ett tag kommer du att komma på ett och annat, tex "hmmm, jag gillar små ramar" eller "hmm, jag gillar stora ramar" och då kommer det bli lättare att välja. det finns ingen regel som gäller för alla som cyklar helt enkelt. du kan ju provcykla olika cyklar också, ett underskattat nöje som är gratis mot att man lämnar leg i kassan. 
ok- du har kommit på vilken storlek du har: kul! nu går vi vidare till en mycket större och svårare fråga: vilken typ av cykel vill du ha? fixie/singlespeed/växlat/racer/touring/hybrid/mtb/bmx/cyclocross?, ja ni förstår jag kan hålla på hur länge som helst men det är DU som måste bestämma dig. enklast är att göra upp en budget, ha lite estetisk input, och ganska mycket input kring vad ska jag ha den förbannade tingesten till egentligen? 

jag kan knappast påstå att jag är någotsånär perfekt men jag har efter mycket om och men kommit fram till att jag måste ha minst två, kanske t o m tre cyklar: en för torrt, fint vedder och en för blött/snöigt/ruskvedder. den för torrt kan vara en racer men eftersom jag har barn och matkassar och ibland jobbar ett o annat nattpass måste min kunna ha lite packning på sig också och därför har jag valt att ha en sk touring ram som bascykel. den är lite stadigare, pallar en pakethållare och en unge eller två utan att den ramlar. jag har provat racer och visst är det kul men de viker nästan ihop sig bara man sätter en ringklocka på den. jag lägger ingen värdering i vilken cykel just du vill ha, kanske hade jag skrattat bakom harrison fords rygg om han cyklat förbi men han ser ju supernöjd ut med sin rosa cruiser och vem är jag att säga stopp? bonus för de fina tofsarna i handtagen dessutom. racer brukar vara lite mer stöldbegärliga och säkert ger de extrapoäng hos det motsatta könet eller hos det samma könet men oss emellan har väl ingen raggat upp nån från en cykel eller? det enda enda enda du riktigt kan skita i är cykelns färg- det spelar ingen roll, se igen på harrisson.  
du kan ju nu även välja mellan material på ramen: stål(så jävla bäst!), aluminium, titan(dyrt) eller kolfiber(lätt, dyrt, och lite skört). det finns också ramar i bambu, trä, och plast och det är klart- är du helt jävla dum i huvudet tar du en sån. om du vill bygga en fixie eller singlespeed kan det vara bra om de bakre hjulfästena, de sk dropoutsen(säg det ordet på nytorget/sthlm och alla killar kommer vilja vara just dig!) är horisontella, mer om det senare. 

vi på socialisten vill gärna tipsa om att köpa begagnat, man kan ofta hitta pärlor på blocket eller hos din cykelhandlare som bara väntar på att få lite tlc från just dej! 
den här, tex, hittade jag i en driva för länge sen och den såg ju verkligen inte mycket ut för världen men jag kollade upp den och det är tydligen en av de bästa ramarna som nånsin gjorts i massproduktion! den du mellan ett par lindrigt rena lakan!
lektion ett får vi nog ta o avsluta här, med att DU mäter upp dig och går o handlar en ram, sen får vi se hur vi ska fortsätta kalaset på bästa sätt. 


grabbar- jag är redo att stiga upp o göra min grej!

så här der det ut ganska ofta just nu hemma hos mig, ett vevparti, en bågfil, solens sista strålar som sakta lägger sin poesi över en havererad mekstund. jag hade tänkt byta scen idag- jag har varit ganska dålig på inköp på sista tiden men nu ska det bli bättring på det:
alla bra inhandlingsrundor börjar ju självklart med en handlingslista. jag är ganska bra på att göra sådana på jobbet men hemma är det lite värre. inte den här gången. jag gillar verkligen att blindskriften på framsidan av alvedonpaketet har gjort det svårare att läsa texten jag skrivit, en av livets små retningar. jag har t o m ritat upp en enkel karta över mina förflyttningar:
där heldraget är socialsnöre och den streckade linjen är till fots. kanske vi möts, kanske inte, det brukar ju vara så mycket folk ute på stan när de där pengarna kommit in o helgen är här.

plocka upp på det här! plocka upp på det här! 



fredag 25 februari 2011

have bicycle will travel

jag hade tänkt dra en fantomen igår på bussen när jag skulle åka med min cykelram från gunnel(ni vet fantomen som alltid när han flyger med devil säger "det är ingen hund det är en varg") och säga "det är ingen cykel, det är en cykelram" men vare sig på buss eller socialsnöre  höjde nån ens på ögonbrynet när jag klev ombord. inte förrän i örnsbronx, när jag hade passerat spärrarna, då blev spärrvakten arg o morrade åt mej men då var jag ju liksom redan hemma. 
idag spisas det carole king här i cykelverkstaden, tror nästan hon får gå på repeat. 

torsdag 24 februari 2011

heta byxor(del 1)

så idag kom jag äntligen iväg till gunnel o hämtade cykeln och bara jag går in där blir jag liksom en helt annan person, förflyttad i tid och rum och jag känner att det är någonting därinne som är fantastiskt. 
det var det här det gällde, en smärre operation, en del av en kaka för en kvinna som gunnel. när jag gick därifrån, nynnandes på "theme from loveboat", kom jag på ytterligare en sak som gunnel gör som är fantastiskt, det är viserligen old-school så det står härliga till men hon är den typen som har sin cykelaffärsflagga ute när det är öppet och när det är stängt så tar hon in den! detta beteende bör uppmuntras å det bestämdaste och det andra beteendet dvs att sas ha sin flagga ute när det är stängt bör strängeligen förbjudas! jag vet inte hur många extrameter jag tvingats gå i regnrusk o snö på livets hårda stig bara för att tro att det är öppet när det i själva verket är stängt. bojkotta dessa etablissemang och gå istället till gunnel. av mig får hon fem ekrar av fem möjliga. 
sarah cracknell är också väldigt vacker, glömde det sist. 

onsdag 23 februari 2011

säg det högt!

jag är svart och jag är stolt!
livets våndor: en lång tid har jag ställt mig frågan svart eller krom på miyatans komponenter. legat vaken om nätterna. krom är ju finast och går bra med glitterdetaljerna i ramen men sen tänker jag att svart är också bra och jag har ju en styrstam som redan är svart och då skulle jag ju inte behöva försilvra den...ja ungefär så går tankegångarna och eftersom jag inte är helt smart så är det ungefär nu jag brukar somna in. sen på morgonen, pigg och rask, brukar jag försöka ruta in tillvaron
med ett enkelt system av rutpapper och tejp men det är ju så tyvärr att tejpen alltid tar slut före pappret(en kostnadsfråga?) så jag kommer aldrig nån vart. 
och precis som den här texten kommer aldrig mina cykelprojekt till skott just nu. sist blev jag nere i flera dagar efter en havererad session hos hampus, känner mej lite låg just nu faktiskt. en liten ljuspunkt i tillvaron var igår när jag fick paket ifrån inre norrland. killen som skickat hade gjort en fin liten teckning på utsidan av paketet
som gjorde att det tog ett tag att öppna paketet- jag ville liksom inte förstöra teckningen. de kan inte ha så mycket att göra däruppe, speciellt nu med all snö och kylan och vargarna och så vidare. jag skulle inte ha nåt emot att bo däruppe ett tag faktiskt, jag gillar ju att vara ensam. cykla till jobbet skulle ju iofs bli lite...längre tror jag. till slut öppnade jag iallafall paketet och där låg ju världens vackraste bromspar- mafac racer!

jag tycker att detta är bland det finaste som finns för cykel och jag vet att många därute håller med mig, nu gäller det  bara att hitta en ram som de ska på också och det är väl inte det lättaste. idag ska jag ägna dem lite tlc och autosola dem lite, annars vågar jag inte visa dem för krassemannen. 
ett tips: 1997 släppte den brittiska frontfiguren i saint etienne(etienne glasers gamla band dådåra), sarah cracknell, en skiva med titeln lipslide: den är bra, se om ni kan hitta den för det är det enda jag kommer lyssna på idag





måndag 21 februari 2011

söndag 20 februari 2011

gbg-täby-örnsbronx

på roslagsbanan hade jag bokat in oss på liggplats
sen hann vi kolla in lite av siris betonggrejer innan sista tuben gick
väl hemma satt vi o språkade ett tag i finrummet innan det var dags att kojsa
morvern callar- glitter i knät!




lördag 19 februari 2011

världens helt enkelt bästa skiva dådåra

jag visste att jag inte kunde gå helt okritiserad ur det hela, det blir så när man har att göra med folk som mer eller mindre bor på www.expectingrain.com. jag känner att jag för deras skull måste motivera min lista lite mer än vad jag hade tänkt så här kommer en lite beskriving om hur juryn arbetat iår: 
vi har plockat ut de bästa skivorna som någonsin gjorts helt enkelt. helt genrebefriat(även om jag ser att vare sig klassiskt eller fusion tog plats), helt utan tänk på om det skulle bli fler män än kvinnor(vilket det iofs blev men ibland orkar man helt enkelt inte ligga alla till lags), och självklart helt utan tanke på hur många skivor med bob som skulle platsa. under det långa och ibland hårda arbetet med att gå igenom VARENDA skiva som någonsin släppts kom jag fram till en enkel regel som skulle följas och det blev som så att inte mer än en skiva från en artist fick ta plats. det skulle från början bli en tio i topp men så hård och kall kunde jag inte tillåta mig att vara. det fick bli några fler. jag vet, du vet, alla vet att blod på spåren är en överjävligt grymt bra skiva men, och här kommer det roliga i kråksången: jag har inte haft behov av den tills nu. konstigt va? den dök upp på min 30årsdag om jag inte minns helt fel och jag lyssnade på den och jag fanns den fin men jag lade den helt enkelt åt sidan. annat kom emellan. med bob och mig är det så att det ligger en hel del tvekan oss emellan, jag har inte riktigt kunna köpa hela säcken tills nu. det tog 4 och en halv dagar att lyssna igenom hans radioprogram(som också hamnade på listan men han spelade ju andra artister...)och sen var jag tvungen att hitta en egen väg in till honom så jag stegade helt sonika in på den där affären på söder o köpte en av hans skivor med jäkligt mycket låtar på, selfportrait. jag hade inte heller hört nåt om den och det var väldans befriande för mig, jag minns att jag köpte den av ulf lundells son och han tittade konstigt på mig när jag lämnade fram den. jag fick rabatt också, de var väl glada att bli av med den. selfportrait överraskade mej lite när det gällde bob och jag har alltid tyckt bra om den sen dess. att den slår ut blood onna da tracks kanske förvånar några därute men jag tycker det är ett bra ställe att börja på om man vill lyssna på bob. det är en rolig skiva, en rörig skiva fast inte helt utan röd tråd. nu snackar jag så mycket skit att jag måste sluta, jag ska hoppa in i en mörk garderob en stund och när jag kommer ut ska jag bara skriva om cykel igen, ännu ett ämne jag behärskar till fullo. ja, just det: världen bästa skiva blev iår:
o förresten måste jag bara säga att blood on the track är en bra skiva, så bra att jag nästan inte lyssnat på annat i ett helt år så köp den också, den är bra men jag tror helt enkelt att man måste ha behov av musiken för att kunna ta den till sig, så är det nog med det mesta

red-eye

x2000, gbg-sthlm, avgång 20:30 vagn 4, plats 68, nytillskott i familjen, ytterligare en miyata är på väg mot mig i 300km/tim

fredag 18 februari 2011

one, two, you know what to do

ok, jag kommer aldrig aldrig våga lägga ut de små "essäer" jag skrivit om alla dessa skivor men jag kan bara säga att de är bra, så bra att de kom med på listan, och det vill inte säga lite. hursomhelst, här är några bra skivor, är det min bästa lista? nja, kanske just nu iallafall, har jag glömt nån? möjligen men jag tror inte det och nu måste jag ändå hämta ebba som har varit ute okristligt sent. imorgon publiceras på denna plats världens bästa bästa skiva. någonsin. ett stalltips? den finns på niceprice. 
kram andres

torsdag 17 februari 2011

fågelholk # 2

det börjar närma sig säsong, ryktena går om massor av fåglar som är på väg från sydafrika, spanien ja ni vet varma länder med sol där de varit o vilat upp sig och just därför byggde jag o nisse en liten fågelholk idag(egentligen var vi så trötta på varandra så det var enda utvägen att liksom mano a mano vara tillsammans men ändå så lite som möjligt). senare fotograferade vi den i skuggfritt ljus från en stege och med normalobjektiv med hela holkens funktion i fokus och det var inte utan att en liten tår fälldes när vi stod där o kände oss som berndt o hilla. vi hade dock ingen svartvit film hemma utan fick nöja oss med färg och kanske vänder sig herr becher i sin grav när han ser resultatet men ääää jag tror han är nöjd ändå att se lite återväxt i sitt fotografiska imperium.
när vi var klara och vi höll på att packa VW:n med kassetter, bälgar och gitzon kolllade jag av mobilen. ett missat samtal. ett med lämnat:
"ja det är jag och nu är vevlagret borta och det är bäst du hämtar den idag för cykeln står mest här o tar upp plats och jag har annat att göra"
gunnel i högform. såg jag solen titta fram?



tisdag 15 februari 2011

cykla! det är så mörkt

SVT 2 22:00
etienne glaser spelar i detta drama, inspelat på gotland 1994, den äldre cyklisten(bengt) som trots ett långt liv aldrig tappat tron på cykel som ledstjärna i livet. simon norrthon gör rollen som johan som kommer till ön med tappad tilltro till kadens, stålramar och tempostyren. johan får, genom långa samtal dem emellan, sakta tillbaka lusten till cykel och hans tävlingsinstinkt väcks åter till liv. susanne osten står här för mästerlig regi och dialogen är till stor del improviserad av skådespelarna själva medan kameran rullade. en egensinnig film som tog priset vid filmfestivalen i varberg 1995. slutscenen där båda männen gör upp i ett konfliktfyllt cyclocrosslopp på egenbyggda fixies känns som ett knytnävsslag i magen och är förlösande för både karaktärerna och åskådaren. 

söndag 13 februari 2011

jag är bromsaren kvist

nu sover j kask och de andra i brainpool sött och jag måste bara dra dagens grej. jag satt på tvärbanan färdandes mot jobbet och försökte bestämma vilken av de två versionerna av ”i´ll love you to the end” med the pogues från skivan pogue mahone som egentligen är bäst, något jag redan ägnat nästan hela natten åt utan resultat men ändå, man får försöka hålla spänningen uppe så länge det bara går och solen sken och allt var fint och vips så drog jag en uppehåll i myrlandet.
jag hoppade av och vandrade ut på fältet och med musik i öron och sol i blick fick jag en uppenbarelse av himlen, månen, paradiset, allt i ett. walter niedermayr va med snö! lycklig o säll sprang jag sedan runt och försökte få fäste i tillvaron men varje gång sjönk jag bara djupare och djupare ner.
nu är visserligen cykeln hos gunnel men jag kände ändå direkt att här blir nog inte så många varv i velodromen på ett tag men- vilken upplevelse av frihet och brödraskap det var. säkert en halv meter djupsnö att pulsa i- gottigottgott. blev t o m tvungen att essemessa till evelina om att jag var vilse och skulle bli sen men hon var ju inte ond för det, närå.
nu kryper jag matt men belåten in i jourrummets kyliga värme(?) och drar något gammalt över mig medan julgranen på gården står ohämtad kvar o pockar på uppmärksamhet.
och, ja, jag vet, det blev lite väl mycket och jag ska försöka lägga band på mig. imorgon blir det bara foton, ok?

istället för cykel- förvirring

just nu tar jag varje chans till att iallafall få en liten pust av cykel. iförrgår svarade jag på en annons på fixedgear.se, mest för att få någon slags kontakt med den där världen igen. hade mest tur att pablo visade sig vara en sån trevlig kille. vi stämde träff vid skanstull och jag satte på musik, svaga skakningar i mina ben. när man är så långt ut på linan som jag är det lätt att man blir paranoid och får för sig att alla andra bara är ute att sätta dit en. men jag behövde inte oroa mej- pablo dök upp, tandkräm på läpp, och bytet av varor mot pengar skedde smärtfritt. 
sugino left arm crank 165mm
konstigt att röra sig i den kollektiva transportvärlden igen, jag har börjat lägga märke till saker jag inte sett på flera år. hittade senare ett antal tidtabeller som jag tyckte var mycket vackra, just de här har jag för mej var till saltsjöbanan


hmmm, jag undrar om det inte är dags att besöka spårvägsmuseet snart igen. synd att jag blev portad där sist när jag snodde tre järnringar från en gammal tunnelbanevagn till mitt singlespeedprojekt. 
nu råder lugn, livet är satt på paus i väntan på att gunnel ska leverera. fick en ide´ till ett sommarprojekt till kolonilotten men sen hittade jag den på nätet och då blev den inte lika kul längre. sån är jag bara. jag lägger ner när nån annan varit där o nosat och jag tror det är ett fel jag har, någon slags störning jag måste bli kvitt.
sen nåddes jag av nyheten att krassemannen åkt i gatan med en smäll och det lät ju inte så kul, kanske bäst att kolla upp det där
eller inte, vad vet jag, ja ni märker jag kan hålla på så här ganska länge om inte nån sätter stopp snart och det måste jag nog göra nu









lördag 12 februari 2011

– Hej det är Gunnel.
– Hej Gunnel, hur är det?
– Ja…det är inte bra om man så säger. Det var svårt det här, kanske det svåraste jag gjort
– Aj då, hur menar du?
– Ja, alltså jag står här med dremmeln o kör o kör men det är så mycket jag måste ta bort vettu, det här kommer att ta tid.
– Ok, gör vad du ska. Stressa inte, det viktigaste är att det blir bra
– Ja absolut, det tycker jag också. Jag hör av mig i början på nästa vecka.
– Ok, trevlig helg.
– Trevlig helg… Ok, tjejer skruva upp musiken nu kör vi!


utdrag ur patientjournal(Richmond Prolite 1992-93) Gunnels Cykelservice:
Pat. inkom med svåra besvär kring vevlagret. Vid första anblick såg det inte så svårt ut men vid närmre undersökning(röntgen utfört 9/2-11) visade det sig att ett total avlägsnande av både högra och vänstra konan inte gav önskat resultat. Arbetet fortskrider under helg(11-13/2) men Pat. visar inga tecken på att tillfriskna, svarar dåligt på behandling och trots, eller tack vare, sin höga ålder visar sig pat. mindre samarbetsvillig. Anhörig har innan intagning självbehandlat med coca-cola metod samt gjort försök tillsammans med icke-cykelutbildad hjälpreda. Möjligt att detta bara försvårat situationen för patienten. Om inte situationen förbättras efter måndag kontaktas anhörig för transport till hemmet och vidare behandling av DSK/LBS.

 utdrag ur patientjournal(Erik Fredrikson, 1972) Dr Dengroths Cykelcentrum:
Pat inkom med svåra besvär i ben och höft. Hade enl. egen utsaga inte cyklat på fyra dagar och led av detta. Pat. sattes på roller/trainer och kom upp i hög kadens men visade lite glädje. Mumlade ohörbart. Vårdarpersonal uppgav under kväll/natt att pat. självmant gjort ett par försök utan lyckat resultat. Något svårartat/svårtolkat i blick. Personal försökte raka benen på pat. men pat. protesterade.

torsdag 10 februari 2011

summer is here..........04:04

i dont care where we go tonight- cause summer is here and everything´s alright

onsdag 9 februari 2011

gunnel- i love you!

intrasslad i blått

vissa skivor, vissa låtar är jag så glad att jag hört/äger whatever att jag kan bli alldeles alldeles till mej av lycka och ibland så är musik det absolut bästa bästa som finns. jag gick till jobbet igår och jag vill passa på att utfärda en varning, precis som reklamen var på 50-talet så är gåendet livsfarligt! se upp därute! is överallt och ingen gummi/dubb-blandning på däcken. helt otroligt att man tillverkar såna underlag år 2011, omodärnt så det förslår. 
på 80-talet släppte gunnar smoliansky en liten bok som hette promenadbilder, du kan se om den finns på ditt lokala bibliotek. gunnar är en trevlig man och jag tänkte lite på honom igår, hoppas han är ute idag och promenerar och lyssnar på dub och tar en bild mellan varven. jag tog lite promenadbilder igår, de blev inte så fina men å andra sidan är jag helt novis på det här med att gå, det kanske ger sig med tiden. 
tracks of my tears
tunnel of love
blowin´ in the wind
om ni undrar varför det hänger en bh i en buske strax bortom europaväg 4 så kan jag bara säga att jag är lika förbryllad som er men jag tar det som ett vårtecken. idag är det bara sex månader kvar till mälaren runt och jag har inte en enda cykel att träna på. istället går jag omkring här och kramar en liten bit gaffatejp som ligger i min jackficka som jag hittade på vägen hem.
allt luktar gott idag. 



måndag 7 februari 2011

for those about to bike- we salute you

veckan börjar på måndag och på måndagar går jag i skola och här brukar min cykel stå fastkedjad på måndagar men inte idag för idag är det sorg och cykeln bara står. det kom en sms-diagnos: vevlagret sitter som berget- bucka upp minst 800 sekiner eller skicka din cykel till de sälla jaktmarkerna. nåväl, en del får en p-bot, jag åker på ett fastnat vevlager, det gäller bara att inte fastna i problematiken utan gå vidare bara, växa som männska och allt det där. 
igår kom jag på mej själv med att stå med öppen mun utanför cykelcitys fönster, trots att jag inte hade vägarna förbi, och betitta en carbonram i gult. det var det sista jag mindes innan jag vaknade upp på dr dengroths cykelberoendecentrum, dit jag i ilfart hade körts av cykelcitys personal(tack tobbe o stoffe!), de hade sett liknande förr. väl där tog jag ett par rundor på trainern och kom till slut upp i en kadens på 110 men det var något, vinden i hår eller asfaltens ojämnheter, som saknades. han skrev ut recept på "minst två rundor om dagen i tre till fyra veckor, morgon och kväll" och tryckte sen in mej i en taxi. 
vi här på redaktionen vill också ta tillfälle i akt att tacka för alla fina haikus som hittat hit, jag läser dem om och om och om igen och de ger mej styrka och mod i denna svåra stund. idag har jag ordinerat mej själv saxning av arthur russell och kalle med huvan, vi får se vad det har för effekt. må väl kamrater. 


söndag 6 februari 2011

my mojo aint workin no more

att gå och vänta på att cykelhelvetet ska ordna sig själv är väl ungefär som att vänta på nya släpp ifrån eggstone eller pizzicato five- it just aint gonna happen baby. först var det dags för ännu en liten situation domestique och sen när känslan var riktigt på topp var det dags att troppa iväg till hampus för att kolla in om coca cola- metoden hade fungerat. jag var skeptisk, det lät för bra för att vara sant att plocka bort sadelstolpen och därefter hälla i en burk med coca cola NER I CYKELN! 
och mycket riktigt, trots att jag hade kallat in extrapersonal i form av en villig fyraåring ville inte vevlagret ge med sig. nu står cykeln där den står och nu är frågan är vad som är värst: att vevlagret sitter som berget eller att cykelstackarn tvångsmatas med teletubbies från morgon till kväll.
igår kväll, det var ju ändå lördag kväll, tog jag bilen bort till sveriges svar på el alamein, märsta, och plockade upp ett lindrigt rent pedalpar och ett par vevar till mitt tredje bygge, BMX:en! Den har blivit försummad alltför länge och med lite tur ska den nog hinna bli klar till snön smälter- notera gärna att jag denna gång haft med en tändsticksask, bara för att jämföra liksom.
synd att aset vägde ungefär lika mycket som två vanliga cyklar tillsammans. i uppsala kallas tydligen BMX för bema...smaka på den va
jag fick igår iallafall senare se världens bästa band spela låtar av arthur russell och det s a s gjorde min kväll. arthur russell, lägg den grabbens namn på minnet för han kommer bli stor! synd bara att han är död för han har framtiden för sig. 
aaaaa- jag har sån cykelabstinens! det här är inte bra för vare sig kadensen eller vinden som måste fläkta mitt hår varje dag. här går jag hemma och lurar i mej själv att jag ska iväg på en tur snart. jag är stel, kan inte tänka klart och går mest runt och greppar badkarsvredet i tron att det är ett nitto mustasch styre. 
nu kom jag precis på vad det är för fel jag gjort, att hälla sån svinkapitalistisk smörja rakt ner i min fina kollektivägda socialistcykel går ju bara inte, här krävs finare törstsläckare!



fredag 4 februari 2011

she said hang the rich

obekvämt står jag på perrongen
väntan på min cykel är alldeles för långt gången


bland männskor på buss och tunnelbana
känner jag mej som en inspärrad trana


hur fan får man till en lyckad haiku egentligen? en haiku ska ju ge tröst och lugn och borde ligga som en semla i magen just nu men nä, det är nåt med orden som inte stämmer. kanske är det så att jag behöver vindens fläkt i hår för att få till det. här har jag varit utan cykel i nästan två dagar och det ser inte ljust ut om inte cocacola metoden fungerar. dagens skiva blev iallafall en med ett nytt band fr usa som heter dinosaur jr och om up-and-coming har ett ansikte så är det deras, vi får verkligen hoppas på fler sköna släpp från dem i framtiden
jag fick iallafall träffa min idol- glömde fråga om foten