ibland känner jag mig så glad, ibland känner jag mig så ledsen

ett par veckor har passerat med fixien och jag har klättrat en hel del backar i min närhet: liljeholmsbron, uppenbarelsekyrkebacken, mälarhöjdsbacken(en ren mardröm!, gjorde det därför sex gånger på två dagar!), skanstullsbacken, E4- backen, och självklart västerbron ett par gånger. det enda som är kvar är väl den där nybohovsbacken men varje gång jag vilar ögonen på den vänder jag om och känner att jag inte riktigt är redo. 

minns ni scenen i quicksilver? när kevin bacon blivit utmanad av lawrence fishburne på en bikebattle i san fran och kevin cyklar först uppför den sista backen. ett par sekunder senare kommer lawrence och han har tagit snålskjuts med en lastbil. när jag ser nybohovsbacken känner jag att jag vill ha en lastbil på min vänstra sida att ta tag i. just 46/14 är lite tungt för den backen och kanske har jag tagit mig vatten över huvudet med denna utväxling. det kanske är lite väl onödigt tungt tillochmed på vanlig väg. 

å andra sidan är det väldigt kul att blåsa förbi konsulterna i uppförsbacken på liljeholmsbron varje morgon. det är en last jag har, inget jag är stolt över direkt men ack så kul. 

ikväll blir det örnsberg- täby- örnsberg, cirka fyra, fem mil i ganska flack terräng, men ser jag en backe ska jag klättra den. 

tänkte på dig som min bergstopp- tänkte på dig som min höjdpunkt

just det, jag glömde ju varför jag började skriva det här inlägget och det var ju att jag igår uppfyllde en längtan inom mig jag haft länge men varit lite rädd för att genomföra. jag har ett väldigt starkt barndomsminne från när jag var barn, såklart. min mamma jobbade på högalidsskolan och jag var sjuk och jag vet inte riktigt hur det fungerade med vabbning på den tiden men jag fick iallafall följa med och hon var sen och körde som en vettvilling i morgontrafiken och jag minns att vi snurrade och snurrade uppför alla södermalms backar till vi till slut körde upp på skolgården. och jag minns att den där skolgården var nog det vackraste jag sett i hela livet, även om det snurrade runt ganska mycket i huvudet just då pga av febern och allt och att hon hade väldigt bråttom och hon parkerade(på skolgården!) och slet ut mig ur bilen och vi sprang tillsammans till hennes lektion som redan hade börjat. jag har länge tänkt att jag skulle cykla förbi där och se om det var lika vackert som jag minns och igår gjorde jag alltså det och det var det, lika vackert alltså och det är konstigt med minnen tycker jag. för ibland fungerar inte det som man vill och jag har varit på otaliga platser och försökt återuppleva någonting som gått förlorat men det har inte lyckats men igår gick det och det var fantastiskt.