con frakes

ibland kommer det hinder på livets stig som känns onödigt svåra att försöka passera

just det här skulle jag nog iofs kunna fixa med lite benstyrka och vind i rygg men det var så många som stod o tittade och jag ville inte chockera dem på något sätt.

till er som oroat er, oroa er inte längre. jag har till slut hittat ett yrke värdigt mina talanger: jag ska cykla runt och leverera konsums corn flakes i stor-stockholmsområdet. jag provade idag och det fungerade fint. det lät lite bara om just corn flakesen och jag måste nog komma på något att dämpa det ljudet med, annars blir jag nog galen i längden. som att ha en jättestor maraccas mellan benen. 

ni har säkert även undrat över var fotografin tagit vägen i det här landet och jag har kommit fram till en del svar. på modernas väggar är jag stolt över att kunna få se sven westerlunds fina landskapsserie från ljuva åttiotal. sen finns där även en del becher

och faktiskt en väldigt vacker t.ruff som man går ner i brygga när man ser

undrar ni över den erbarmligt dåliga bildkvalitén så ska jag säga er att det råder fotoförbud på mm och dessa är sas tagna med en ganska loose cannon...

jag frågade var de hade sin kollektion med axel hüttes bilder, i mitt tycke den enda av tyskarna som kan konkurrera med håkan nessers poesi och de förde ner mig i ett källarrum och informerade mig om att axel hütte råkat i konflikt med sin hustru kring storleken hans "diptych II" skulle ha vid venedig biennalen 2004 och han hade blivit så märkt av detta att han gett upp fotografin och börjat tillverka asfalteringsmaskiner istället. se där! se upp! också ett livsöde att begrunda. tur att jag har alla hans böcker. 

sorgligt nog har det börjat rivas lite på denna vackra byggnad. vi snackar veckor sen- inge mer. snyft. 

en tår kan man även fälla över denna, kanske inte botteccias starkaste designstund. vaffancullo, eller dylikt. 

dagen avslutades med detta- kanske inte humorns största stund men man skulle ju iofs kunna titta på det med en ironisk blick men jag har det inte i mig nuförtiden. jag, som alltid varit så ironisk(egentligen är jag bara rädd för att prata om vissa saker och gömmer det bakom en fasad av ironi), kan inte med det längre. 

jag letade även länge idag efter glenn strömbergs pasta. ingenstans i staden s kan jag hitta den och den saknas mig faktiskt. 

mi dormemas

havu tason da kafo!

gamboj?

peniso!

ne ĉagreniĝu.

mi ŝatas aŭskulti muzikoni.

bonan nokton!!!