igår var jag och såg saint etienne och trots att det inte fanns någon luft, var femtio grader varmt och jag inte såg någonting var det alldeles fantastiskt. sarah sjöng ju bara för mig. jag kände mig lite som pete bondurant i slutet av american tabloid.
imorse steg jag upp och med två tomma händer påbörjade jag fixiebygget. jag välte ut allt i vardagsrummet, lika bra det
skönt att bara släppa kontrollen ibland
hade svårt att få till vevlagret men precis då fick jag ett mess från en av sandsborgsmekanikerna, den av dem som kan hantera en mobil, som undrade hur det gick. jag svarade att jag behövde specialvektyget BB T-8 och han kom direkt
misstänker att det mest var för att han ville ut och köra med sandsborgsmekanikernas nya firmabil och lyssna på ray charles
vevarna blev alldeles till sig
plockade bort lite rost med hjälp av en metallfil, svinto, och en discokula
det börjar ju likna en cykel iallafall! det kändes skönt att kunna jobba i en lugn takt och få det precis som jag ville. satt exempelvis två timmar och försökte få på en pedal, till slut gick det. inte så mycket filosofi idag, ibland finner jag ro i att bara gå upp i hantverket och då blir det som meditation, inga tankar förutom att bygga. fast lite tänkte jag på sarah såklart. hon berättade för mig igår om hennes morgon: att hon brukade lämna barnen på skolan, sen cykla förbi marios café där hon mötte upp pete och bob över en cappuccino. sen cyklade de alla tre till studion iförda apmasker.
glömde fråga om hon kör fixed
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar