bakom hjulet

igår påmindes jag om den livslånga interna kampen mellan synth och "äkta" musik som pågått i min kropp sen, ja sen väldigt väldigt länge. kanske började det redan innan jag fick soundtracket till beat street i födelsedagspresent(1984) men jag tror att det var ungefär då som det började gå upp för mig att även den maskinproducerade musiken hade någonting att erbjuda. det har gått i vågor sen dess och det har varit väldigt svårt att välja inrikting. 
men behöver man det egentligen? såg hursomhelst att pete tong är på väg till stan, och det är ju kul. 

idag måste jag göra två saker: cykla till solna och hämta upp en sak till nisse och så är det premiärtur för mina spandexbyxor. jag tänkte att eftersom jag bara känner en enda person som bor i solna så skulle det vara lämpligt att ha på dem just idag. eftersom jag skäms så mycket alltså. i lurarna kommer kampen mellan dylans selfportrait och saint etiennes tiger bay pågå så länge jag står ut. 

igår kom paketet med mitt drivsystem, dvs det som ska föra fixien framåt, dvs fram- och bakdrev och kedjan. kanske är det så att fixien tagit ställning för en mer maskinorienterad musik, vad vet jag, jag vet bara att jag kommer cykla i djävulens takt hädanefter. och att depeche-temat är på uppgående. devil 101...känns konstigt nog som ett gott omen.