sam spandex

spandex rundan blev flyttad till idag, så jag behöver anstånd med rapporten. först stod jag handfallen men tänkte att det finns ju lite annat att göra:

den enda gång jag vägrat göra som de vill på min USK-skola var när vi hade kurs i att linda ben. den person jag skulle linda på blev en kvinna i iofs min egen ålder men hon var hårig så man knappt såg ögonen på henne. nu har jag ju inget emot hår och så men detta var något i hästväg! och då talar jag bara om ansiktet. när hon började rulla upp byxbenet höll jag på att storkna! först tänkte jag skylla på att jag behövde gå på toaletten men hon tittade så argt på mig och just då kom dessutom läraren förbi och skulle se så att allt gick rätt till. jag började se mig om efter ett par lindrigt rena plasthandskar men jag tror läraren avsiktligt hade gömt dem. med skakiga händer började jag linda varpå kvinnan började berätta att hon varit med i tamilska gerillan ett par år- "så du kan ta i". 

"hjälp" sa jag och gick på toa.

när jag kom tillbaka hade någon annan redan lindat klart. puh, där klarade jag mig med livet i behåll. fast igår ångrade jag mig, det hade varit bra att kunna, nu blev ju styrlindningen lite så där. 

å andra sidan finns det inga hår i den...

sen bytte jag bromsklossar på mina mafac cantis. hade prellat upp fyra laxfärgade spezialklossar som gled in mycket skönt. de ska vara speziellt verksamma i regn, ett tips till er boende i göteborgsregionen. 

och efter ett par dagars uppehåll känns det nu som om bygget börjar ta fart igen. när någon lödde ihop ramen verkade det som om de glömt kvar ett frö inne i ramen för igår blommade den upp. någon slags japansk blomsterlönn, mycket vacker rosa färg som kompletterar bromsklossarna fint. 

mot solna!

bakom hjulet

igår påmindes jag om den livslånga interna kampen mellan synth och "äkta" musik som pågått i min kropp sen, ja sen väldigt väldigt länge. kanske började det redan innan jag fick soundtracket till beat street i födelsedagspresent(1984) men jag tror att det var ungefär då som det började gå upp för mig att även den maskinproducerade musiken hade någonting att erbjuda. det har gått i vågor sen dess och det har varit väldigt svårt att välja inrikting. 
men behöver man det egentligen? såg hursomhelst att pete tong är på väg till stan, och det är ju kul. 

idag måste jag göra två saker: cykla till solna och hämta upp en sak till nisse och så är det premiärtur för mina spandexbyxor. jag tänkte att eftersom jag bara känner en enda person som bor i solna så skulle det vara lämpligt att ha på dem just idag. eftersom jag skäms så mycket alltså. i lurarna kommer kampen mellan dylans selfportrait och saint etiennes tiger bay pågå så länge jag står ut. 

igår kom paketet med mitt drivsystem, dvs det som ska föra fixien framåt, dvs fram- och bakdrev och kedjan. kanske är det så att fixien tagit ställning för en mer maskinorienterad musik, vad vet jag, jag vet bara att jag kommer cykla i djävulens takt hädanefter. och att depeche-temat är på uppgående. devil 101...känns konstigt nog som ett gott omen. 

krama min själ(pt II)

ordnung muss sein

det finns säkert en hel del personer som läst tyska därute, tyvärr är jag inte en av dem och det kanske märks. jag kan ändå inte låta bli att fascineras över det tyska språkets lockelse på mig. det är vackert, klart och jag får så fina associationer när jag hör det. sen får jag för mig att de har en väldig ordning också, tyskarna. musikaliska är de också, med inte bara wagner utan även scooter och herbert grönemeyer som fina representanter för just det. 

jag har nog behov av lite ordnung just nu, speciellt i mina cykellådor. jag hade ju köpt jättevackra fälgband i miami-vice turkos från tyska schwalbe men nu när jag börjar rota lite hittar jag bara ett. dessutom har det som jag hittat bestämt sig för att sova med papiljotter sen det tillverkades och det var väldigt svårt att få på. 

detta med att vara cykelbyggare är kul, väldigt kul, men vem har sagt att det ska vara lätt?

du har den stil som krävs(basic fixie# 6)

det är läskigt vad lite det är kvar på bygget. fast å andra sidan brukar det vara ungefär vid den här tiden jag ger upp: när jag börjar skönja ett slut, ett färdigställande, ett klart! då lägger jag bygget åt sidan och börjar bygga på en drake istället(och varför inte...det finns ju två ofärdiga, sk "påbörjade", oavslutade drakbyggen i källaren). jag vet inte om det är så att jag aldrig vill realisera mina drömmar(tänk om jag får vad jag vill) eller om det bara är så att det är skönt att ha en idé, en tanke att gå och drömma om. 

å andra sidan: det finns få saker som är så härliga som att åka runt på en fixed-gear och snart är jag där(om jag inte lägger det åt sidan det vill säga). 

jag trodde å andra sidan(ja det finns många sidor...) aldrig att jag skulle kunna bygga två hjul som är så här fina och som faktiskt fungerar. 

kollegor: se upp med trafiken därute, det kan bli riktigt farligt därute när man kör bromslöst som den här filmen så vackert illustrerar

dont take your t-shirt into town utan stänkskärmar

birth, love and death

 wells/moffat funeral agency

 

ok, den kanske inte är så munter men jag har haft den här i mina lurar bra jäkla länge nu, den har ju inte så mycket med cykel att göra men den har gått runt runt runt tills jag inte kan sluta lyssna längre. först fattade jag ingenting, sen blev pianoslingan mer och mer irriterande fastnaglad i mitt huvud och historien han berättar mer och mer fängslande. det kanske har någonting med dialekten att göra. har en svag känsla av att det inte skulle låta lika häftigt berättat på göteborgska men å andra sidan har jag ju inte en aning om någonting just nu. jag och nisse har iallafall kommit fram till at det antingen måste vara den femtionde eller trettiofemte getingen han stoppar i, bara en sån sak. 
status på fixie: 
bakhjul: check
framhjul: inte så check
saker jag ligger efter med: trion från belleville är fortfarande osedd i sin helhet, jag har faktiskt försökt tre gånger men den där rätta känslan vill inte riktigt infinna sig. martin: jag ska ge den en chans till, jag lovar. nytt snöröjningsavtal är ännu inte knutet för brf kungsörnen för säsongen 2011/2012 och det oroar mig lite. och sen kom jag precis på två saker som jag glömt till bygget: jag har inga slangar, hur kunde jag???

helt kosher

är det väl inte men det börjar iallafall likna ett bakhjul. undrar varför jag har såna problem med det främre bara, det som enligt all expertis ska vara det lättaste hjulet att bygga? måste jag alltid vara så besvärlig och motvalls?

piet hein

och bruno mathsson skapade ju superellipsen, någonting har den gemensamt med mitt hjulbygge, kommer bara inte riktigt på vad det kan vara

jag har genom hela bygget tänkt ungefär "hur svårt kan det vara", nu börjar jag kunna definiera var det där svåra ligger någonstans. jag har ju byggt ett par hjul innan det här men det har alltid varit ganska taffliga historier, dåliga nav och gamla fälgar och så. icke så nu!

TTRH på stereon och sheldon brown på monitorn borgar dock för harmoni vid hjulbyggarbordet, f ö samma hjulbyggarbord som gösta pettersson byggde sina första hjul på!

gick igår även en kort promenad med john gossage, han körde fortfarande svart/vitt i sin men jag har ju sen länge gått över till färg. trots detta kunde vi umgås som jämlikar.

fridens!

sarah

 

igår var jag och såg saint etienne och trots att det inte fanns någon luft, var femtio grader varmt och jag inte såg någonting var det alldeles fantastiskt. sarah sjöng ju bara för mig. jag kände mig lite som pete bondurant i slutet av american tabloid. 

imorse steg jag upp och med två tomma händer påbörjade jag fixiebygget. jag välte ut allt i vardagsrummet, lika bra det

skönt att bara släppa kontrollen ibland

hade svårt att få till vevlagret men precis då fick jag ett mess från en av sandsborgsmekanikerna, den av dem som kan hantera en mobil, som undrade hur det gick. jag svarade att jag behövde specialvektyget BB T-8 och han kom direkt

misstänker att det mest var för att han ville ut och köra med sandsborgsmekanikernas nya firmabil och lyssna på ray charles

vevarna blev alldeles till sig

plockade bort lite rost med hjälp av en metallfil, svinto, och en discokula

det börjar ju likna en cykel iallafall! det kändes skönt att kunna jobba i en lugn takt och få det precis som jag ville. satt exempelvis två timmar och försökte få på en pedal, till slut gick det.  inte så mycket filosofi idag, ibland finner jag ro i att bara gå upp i hantverket och då blir det som meditation, inga tankar förutom att bygga. fast lite tänkte jag på sarah såklart. hon berättade för mig igår om hennes morgon: att hon brukade lämna barnen på skolan, sen cykla förbi marios café där hon mötte upp pete och bob över en cappuccino. sen cyklade de alla tre till studion iförda apmasker. 

glömde fråga om hon kör fixed

life lessons(basic fixie #5)

1989 kom martin scorsese ut med en liten film, life lessons, som mest verkar vara gjord för att få tiden att gå. jag tycker att det är en av hans bästa filmer, kanske en av de bästa jag någonsin sett.

kort handlar den om en etablerad cykelbyggare i new york, lionel dobie, och hans assistent, paulette, som lever i ett slags symbiosförhållande och som på var sitt håll försöker komma vidare med sitt cykelbyggande.  

i en sk nyckelscen frågar paulette den store mästaren om han tycker hon har någon talang.

han svarar ungefär:

"det där måste du komma på själv, om du funderar på att ge upp var du ändå ingen bra cykelbyggare till att börja med."

hon blir förbannad, frustrerad och går ut i stora cykelbyggarrummet för att skälla ut honom men där står han, istället djupt försjunken med att få ut det mesta ur en jack taylor tandem och hon blir stum, stående inför sån skönhet och sån precision i hantverket att hon smälter och via hans hantverk finner inspiration till sitt eget cykelbyggande. se där: en livslektion!

det är fortfarande en glasbeströdd serpentinväg jag färdas på och jag finner ingen ro till att skriva ner mina inlägg, men jag vill ändå passa på att delge er en av de finaste livslektioner jag fått den senaste tiden: 

"ha roligt", eller som det faktiskt uttalades "ha woligt"(småländska dådåra)

igår blev jag lite övermodig tror jag och anmälde mig visst till siljan runt. jag fattar inte vad jag tänkte på mer än att det skulle bli just woligt och det behöver man ju ha, lite woligt. 

nu behöver jag bara en tub med kopparpasta, ett C-60 med procul harum och fem timmars arbetsro...

man e bara mänska

"take that write great fuckin´ love songs man"- shaun ryder

just nu färdas thesocialistbicycle på en ganska vinglig väg, därav den infrekventa takten på inlägg. men häng kvar, jag tror jag hittat något att läsa som kommer hjälpa mig

ok: jag är inte den som lägger en massa citat på huvudet och går runt och tänker "hmm, det var bra sagt, det ska jag använda som en ledstjärna i mitt nya liv". men citatet ovan, som jag läste i en the face på 90-talet tycker jag är helt makalöst, sant och oväntat. take that skrev ju verkligen fantastiskt jävla bra låtar, inte bara om kärlek, de har dessutom skrivit minst två låtar som kommer in på min 25-bästa-låtarna-någonsin-lista, never forget är en av dem. när jag tänker efter så är citatet nog faktiskt den enda av värde som fastnade av säkert 40 000 timmars läsande av the face, i-D, och andra brittiska tidningar jag köpte mellan åren 1990-2002. 

igår morse tog jag den långa vägen till jobbet, jag var sur och tvär och världen var emot mig. mest av en slump svängde jag höger istället för vänster och bestämde mig för att jag skulle kolla in om veldodromen hade städats.

tyvärr hade den ju inte det och ungefär där det närmaste huset ligger, ligger också en hel huvudstads samlade fimpar, hundbajspåsar och annat obehagligt som jag inte hade lust att få upp på ryggen denna morgon. det är väl priset man får betala för att inte ha några stänkskärmar. men jag bor ju för tusan inte i göteborg eller?

jag svängde iallafall svagt vänster och blev först hindrad av en bulldozer men efter lite trixande hittade jag iallafall en alternativ väg

jag hade cyklat här förrut men det var något med min sinnesstämning som gjorde att det blev som en helt ny väg, kanske var det de fem pojkarna som sjöng i lurarna, kanske var det bara något inombords som släppte

"there is a road going down the other side of this hill"- take that

just take thats texter kanske inte är deras starkaste sida men ändå, just de fånigaste saker har en tendens att fastna i mig just nu. 

jag drämde till ajpodden, och körde never forget ytterligare en gång, den är ju så fin

"we´ve come a long way, but we´re not too sure where we´ve been

we´ve had success, we´ve hade good times, but remember this

been on this path of life for so long

feel like i´ve walked a thousand miles

sometimes strolled hand in hand with love

everybodys been there"- take that

kom till jobbet sent, svettig och glad, tog sen den långa vägen hem

"we´re only people, we´re only people"- take that

jag är kär i modernt månsken

är det så att jonathan richman är usas bertold brecht som bob dylan en gång påstod i direktsänd radiosänding? jag vet inte men jag vet att min son går genom skogen ibland och sjunger "roadrunner roadrunner" och det gör mig glad. se så lite det egentligen krävs. 

eller varför inte lite sol på kombon vatten och blad? 

jag tror en av de viktigaste känslorna att känna är hopp och idag var det fullt av det, må det aldrig lämna min kropp. 

nästan färdig miyata singlespeed!

den har ju rullat sen februari men jag har inte velat presentera den förrän nu: 

miyataramen intjackades ifrån götet(tack syster och mr magoo!), transporterades på natttåget till stockholm och sen tog jag socialsnöret ut till sandsborg med den där jag och de ökända sk sandsborgsmekanikerna plockade ihop denna skönhet med vilja, okunskap och ett par dosor göteborgs rapé. mestadels består paketet av lite gammalt från en äldre cykel och lite nytt från gunnels cykelservice. ingen värsting cykel, snarare tänkte jag på andrew vachs anti-hjälte burkes hemmabyggda bil när jag byggde den här. har körts i ganska mycket snö och kommer nog snart att ställas in i garaget tills nästa vinter är här. det är lite kvar att göra på den(nya däck, ny sadel, ny bakbroms, frampakethållare osv) men inga dramatiska förändringar kommer att ske. den är väldigt skön att köra, klarar packning bra(en av mina viktigaste!) och jag gillar den blåa, glittriga lacken väldigt mycket. den är liksom yin och yang och duality-of-man på samma gång! 

en ny kompis!

det har nog varit en 21- växlad från början men jag tog tag i den och frågade om det var ok att jag gjorde om den till singlespeed och den sa ja. 

utväxling 50/20 dvs en gear ratio på 2,50. fungerade bra på hård packad snö, skulle nog kunna tänka mig lite tyngre nu men det är inget jag stör mig på. jag kanske skulle ta och byta ut plastclipsen också men de har hängt med i tjugo år så det är inget jag skulle göra utan att fälla en tår. 

snabb är den också- cyklade ner till egypten och tillbaka på lunchen. kommer aldrig ihåg vilken som är dromedar och vilken som är kamel av dem, men hårig var han!

lilla london

jag visste ju om det här men ändå

regnet hälsade oss välkomna

finns det ett bättre sätt att se en stad än på en lånad damcykel? ja, kanske isåfall på en lånad damcykel som har luft i däcken. när jag kom till macken för att låna en cykelpump utspelade sig den platstypiska konversationen:

- hej, har ni en cykelpump?

-lelle ven, har du cyklat ända från stockholm, elle?

kom upp till avenyn men det var bara paul som hittat dit, vi fick göra abbey road omslaget utan de andra tre tyvärr

en öl och en panerad ost!

här låg en gång i tiden en väldigt bra biograf men nu hade göteborgs skönhetsråd gripit in

bagels byggde denna vackra kropp

efter skoldagens slut gick jag ofta hit

och i tre års tid cyklade jag förbi den här mannen som jag uppfattade som ganska stel

lyckades även hitta den heliga graal, på hemsidan stod det stängt men nyfiken som jag är kände jag lite på dörren och därinne stod anders!

han lyssnade på bill frisell och var hur trevlig som helst

och eftersom jag hade pyspunka köpte jag en lagningssats av honom och tog tag i problemet direkt

ett och 

två!

sen packade jag och

åt en näringsriktig lunch,

tittade till saltholmen

sen sa regnet hej då

kära göteborg!

ja du, det gick ju inte så bra det här, trots att vi hade pratat om hur det skulle bli innan och så. jag vet inte varför vi alltid kommer till den här punkten i vårt förhållande men vi skulle nog behöva medling av en tredje part. någon som kan se vår problematik utifrån. är det bara mig? jag vet inte, jag vet bara att jag verkligen försöker hålla mitt hjärta öppet. 

vi ses nog inte på ett tag. 

med vänlig hälsning

erik