what we in sweden call a rundtramp

från gårdagens extatiska runda, exess i mörker, tramp och kamratskap.

tack!

formgivare rodtjenko!

han är död sedan länge men lyckas ändå klämma in att formge tsbs cykeltröja! det är strongt!

svart- vitt- blått: en lyckad kombination för både kärleksrevolution och cykel!

men så är det: hjärtat har upplevt hundratals april, maj är en okänd månad

brothers under the bridges

körde en sån fantastisk runda igår kväll. det började mindre bra med en sk läggningsinsomning som snodde en halvtimme, sånt som händer när man är lite trött och tänker att man bara ska blunda lite.

sen, när jag kommer ner i källaren för att bara hoppa upp så upptäcker jag en pungtering. typiskt, och otålig som jag är orkar jag inte vänta på att klistret ska få den där rätta konsistensen, utan kör på lagningen snabbt som bara den och vi vet ju alla vad som händer då:  så snart 70 psi är uppumpat hör man det där pysandet igen. inte mindre än fyra gånger fick jag öppna upp och dra på nytt. tålamod är en dygd har jag hört(eller drömt? just nu kan det vara vilket som). notering till själv: köp ny lagningssats. 

nå, sen styrde jag iallafall norrut för omväxlings skull. vet inte riktigt vad jag hade hoppats att finna där, en svag förhoppning om att ta mig via drottningholm och ekerö och sen runt igen men eftersom jag är både tids och platsoptimist gick det inte riktigt hela vägen igår. 

men så vackert det var! och bra musik hade jag också: OST till paris, texas. nisses ord om ry cooder klingade i mina öron "pappa, det här är sån musik som tjurarna i madrid stångas till", så sant så sant min son. 

stötte på ovanligt många spandexklädda racercyklister. kanske ligger de i hårdträning inför mälaren runt? kanske är det bara några extrakilon som ska bort inför beach 2011? det var hursom ganska få som körde med lagstadgade lampor och det är ren okynneskörning. jag hör ju liksom inte er när jag kommer eftersom jag har så hög musik på så hur ska jag kunna undvika en krock?

detta är ett flygplan som var på väg till cykelmässan i düsseldorf.

nu är jag ju liksom lite i affekt eller vad man säger men t o m så här morgonen efter är jag lite tagen av allt jag såg och alla lukter som fanns. det är kul med cykel och min form börjar komma känner jag. nu stannade jag ju i o f s ganska mycket igår men om jag kör så här långsamt på mälaren runt så blir det en sluttid på sexton timmar...nåväl, det finns ju lite tid att träna...

hittade även ett fint sk skogsparti ungefär här att köra MTB i för alla er som hänger på happy. det var kort men bjöd ändå på utmaningar och eftersom jag valde att släcka lamporna blev det ännu mer spänning i luften. 

klockan 22 kom kylan, tröttheten och en hel radda zombies som tvingade mig att söka mig in på säkrare marker. 

men jag säger som arnold:

"take out the paper and the trash- or you dont get no spending cash, if you dont scrub dat kitchen floor- you aint gonna rocknroll no more"

yaketi yak- dont talk back!

basic fixie #4

när eh gombrich skrev den banbrytande boken "shadows : the depiction of cast shadows in western art" hade han precis varit ute och cyklat en sväng på förmiddagen först. sen klev han in i sitt kyffe, kopplade på sin iPad och satte sig ned och skrev boken i ett enda svep. det ni!
riktigt så snabb är inte jag men när jag cyklade hem igår via en väldigt mörk vintervik och stängde av lamporna kände jag ändå att det varit en väldigt fin dag. men ve den som är lycklig en längre tid! jag började genast tänka på skuggor och hur det är om man cyklar i motljus: det blir ju en skugga bakom men finns den verkligen? en motsvarighet till det där trädet som faller i skogen kanske. 

nä vi på tsb ska nog helt enkelt ta och lägga upp filosofin på hyllan och låta dem som har lite mer substans mellan öronen plocka ned den. 

istället ägnade jag kvällen åt detta med matematik, geometri, och självklart algebra: jag försökte räkna ut längden på detta som kallas cykelekrar.

jag har ju nav och fälg men hur bäst koppla samman dessa i fungerande harmoni? med några cykelekrar såklart! jag har ju länge lobbat för vilken typ av ekring man ska ha så det var väl ingen överraskning men vilken längd och typ ska det vara? 

bland de riktigt coola klappklapp papporna verkar det vara dt swiss som gäller och eftersom jag egentligen inte kan någonting om ekermärken(herregud, det finns väl annat här i livet som är kul) så duger det nog bra för mig med. 

längden räknade jag ut med hjälp av ett:

och en sån här:

dvs en riktigt nördig ekeruträkningssajt. 

först mätte och mätte och mätte jag och så förde jag in värdena i uträknaren. sen tryckte jag på calculate och vips hade jag ett par längder(ja, det blir ju olika längder på fram och bak och ibland två olika bak beroende på...ja en massa olika saker). 

trots att jag hade stark fyra i matematik i gymnasiet så kändes det ändå som om jag gjort något galet och blev till slut ändå rätt osäker på om jag hade mätt fel så då mätte jag om och det blev samma så till slut kunde jag krypa till kojs med lappen med värdena i min vänstra hand. den kommer jag inte släppa taget om förrän jag befinner mig hos min lbs. 

nog nu med detta om cykel! nu blir det poesi här på tsb och vi ska prata om den ryske poeten och agitatorn majakovskij: häromdagen befann jag mig i tunnelbanan av någon märklig anledning och stötte på en man som precis varit och öppnat upp majakovskijs grav och ur den plockat hans gula skjorta! jag blev så glad att jag var tvungen att dra upp kameran. han såg så väldigt nöjd ut denne man, när han värmdes av solens strålar och musiken i sin ajpod. vad han lyssnade på? det låter jag vara en väl förborgad hemlighet men när jag efter fotograferingen strök mig i hans närhet(man är väl nyfiken) så tyckte jag att det lät väldigt mycket j-m jarre. 

jag tyckte även att han var väldigt lik tintins vän tchang, men man ser väl vad man vill. 

"kanske 

   en dag

      kanske, längs zoologiska trädgårdens alléer

kommer hon-

   för också hon älskade djur-

      vandrande genom parken

som på fotot 

   i min byrålåda,

      leende"

- vladimir majakovskij, ur "om det där", statliga förlaget moskva petrograd 1923

super 8

jag tror inte ni riktigt märkt men vi här på tsb har tagit lite påsklov. man måste ju ha semester ibland och nu när jag återvänder så är det med en slags bitterljuv känsla i kroppen, vet inte vad det är med mig faktiskt men det är inte helt obehagligt.
jag börjar iallafall alltid gråta när jag ser det här. jag är nog lite blödig just nu bara.
inte en enda cykel syns i filmen heller.

i love the smell of cyclocrossbroms in the morning!

lite nattlig mekande blev det, crc beställningen kom till slut och med den en frid och julglädje jag sällan skådat. svårt att få alla kablar på plats men jag tror det gick till slut. se upp! nu får ni hålla till höger på banan igen. 

hade inte så mycket annat att göra idag så jag tog en sväng på brännkyrkagatan och upptäckte hos servicegruppen något som måste gjort en kartografs dag lite roligare. humor och karta, när var senaste gången ni läste de två orden i samma mening? undrar hur nöjd kartografen blev när han/hon upptäckte att han/hon kunde lägga den röda kommungränsen precis just där och iochmed detta skapa en ordvits med känningar ända bort till oss på tsb? för helt ovetande kan man ju inte varit? 

upptäckte även en grej nere i t-banan, hos siri(en av mina favoriter all-time) på östermalm: något har börjat sippra igenom betongen, vad kan det vara? jag gillar ju att läsa in saker i helt meningslösa sammanhang och detta blev nog dagens guldstund. vad kan det vara som vill ge sig tillkänna? en dansande dervisch? ett moln i byxor? en cyklist som försöker få av sig ett par svettiga lycrabyxor? 

buden är många, endast siri i sin grav har nog det rätta svaret. 

sov gott, o glöm inte att fredag är kanelbullens dag!

cykelfilosofi

jag har hela tiden trott att det måste finnas en rak väg från A till B. igår försökte jag ta vertikala bilder, försökte bejaka min kvinnliga sida, när jag gick i skolan fick jag lära mig att ett horisontellt utsnitt stod för den manliga blicken, ett ägande/ utvärderande av det man såg. det vertikala stod däremot för den kvinnliga blicken, ett mjukare sätt att se på saker och ting. jag försökte verkligen igår att fotografera mer vertikalt, fler höjdare, men det gick åt pipsvängen. kanske är jag en gubbe längst in.

jag fick en väldigt fin cykelfilm på mobilen igår. det var en stig i småland och man hörde kedjans gnissel i bakgrunden. jag vet inte vad jag gör för fel men jag kan inte ladda upp den här men jag lovar, den var väldigt fin. 

men man kommer alltid från A till B, oavsett vilken väg man tar, jag lovar

igår var det nån från den nya generationen som snott min parkeringsplats vid skolan, bara en sån sak. 

finn 68 fel

musik och cykel, del XIV

den senaste tiden har jag haft så bråttom överallt att jag bara slängt ihop en lista i ren panik och vi vet ju alla att dessa listor aldrig blir så himla lyckade, efter ett par tre kilometer måste jag stanna upp och byta eller ännu värre skapa ännu en lista som blir ännu mer panikartad. idag ska jag skapa en fin lista, värdig mina veka tramptag eller iallafall så att jag kan känna mig lite snabbare än vad jag faktiskt är. 

och även om den här mannen ser ganska elak ut på den här bilden så tror jag att han är ganska snäll så han kommer nog förmodligen att få med ett par låtar på listan.

jag känner också att den här bilden kommer att bli mitt rättesnöre när det är dags att välja sommargarderob.

vit tshirt- check! 

spandex- check!

mount up!

frukost royale

jag kan nog inte rekommendera tidskriften bicycle quarterly till någon därute egentligen. det är en märklig blandning texter som ryms däri, skrivna av män som passerat sina bästa år och som verkar ha lagt en stor del av sina libidon på detta med cykel och cykeltillbehör, eller egentligen tror jag inte att det är så mycket cykel, det är något annat, någon besläktat med den där västkustrocken jag var inne på förut. någonting med att alltid ha rätt eller kunna lite mer än de andra fåren som finns därute om denna förunderliga värld som bildar ordet bicycle, hoppas bara jag själv inte är på väg mot det hållet. grapefrukterna var iallafall väldigt goda och tidningen bjöd ju på en mäktig artikel om detta med packning på cykel, något som alltid gör att det bildas gåshud på mina armar. 

hoppade sen ut på gården och fick provköra en av grannarnas nya vrålåk som påminde mer om en motorcykel än en trampad sådan. fick sen syn på en skön varning på ramen, de hade uppenbarligen inte läst mitt förra inlägg om detta med att cykla på natten, annars hade de väl inte kunnat skriva dit något så dumt. farligt? pyttsan!

råkade visst också slå till på en ram till igår, det var något med namnet bridgestone som bara gjorde att jag var tvungen att ha den. nu står den visst hemma hos robert frank i väntan på att jag ska hämta hem den från göteborg. sa jag göteborg? ja visst sa jag det och för er med lite bättre minne än en guldfisk- visst är det den andra ramen jag köper därifrån på kort tid? ja, visst är det det och jag vet inte vad det är med mig men detta trodde jag aldrig om mig själv- jag menar en gång är ingen gång men nu börjar det ju likna något slags seriellt beteende. något för mig och min terapeut att samtala om i dovt upplysta rum, täckta av ekpanel. verkar dock som jag kan bocka av ännu en färg, det är nog till att skaffa ett större källarutrymme för fritzl såsmåningom, om detta ska fortsätta. nu är det bara gul kvar. 

och hörrni- royale- smaka på ordet bara 

nattiden: den rätta tiden!

många artister sjunger ju om att "the night time is the right time, to be with the one you love" men gäller inte detta i allra högsta grad även cykel? jo det må jag nog påstå. många väljer ju bort mörkret pga olika anledningar: zombies, rattfyllon, dålig tillgång på karoten osv men jag säger: bejaka mörkret medans det fortfarande är här! snart blir det insomnia av alltihopa så passa på

igår blev det en medellång runda rakt ut i det mörka tillsammans med krassemannen. en aningens okoncentration från min sida ledde till en liten försening men krassemannen var inte missnöjd med det: istället för att stå och kasta pil på mitt passfoto hade han fräckt och företagsamt hittat en fin liten ram ute på fältet som han stod och kramade när jag till slut dök upp. kul med nya byggplaner!

färden styrdes sedan ut mot huddinge men oss emellan, och bara oss, jag hade ta mig tusan inte en aning om var vi befann oss, kanske var jag bara överrumplad att det var så mörkt men förutom mässan kände jag inte igen en endaste byggnad eller väg. lite kul faktiskt. 

i början var det varmt men i mitten blev det kallt och i slutet var det nåt överjävligt kallt, inte ens när jag satt fast i stalingrad har jag upplevt en sån kyla. den kom som smygandes på och var helt utan pardon och jag fick ta det ödesdigra beslutet att göra en lov upp på årstabron på hemvägen, en nätt liten omväg på 9,3 km, för att jag vet att det finns en sjuelva där där man kan värma fötterna

jag har fram till nu inte varit speciellt imponerad av cykelbanan på bron men igår: cheesus så vackert! helt ensam gled jag fram och upptäckte att om man håller ut vänster arm(norrgående dådåra) och täcker för belysningen i räcket känns det precis som att flyga! mina varma rekommendationer att färdas här en stjärnklar natt. 

och jag vet att en del har undrat: vad händer med basic- fixie- bygget? till alla er därute kan jag bara säga att igår kom den sista delen, en 36 håls mavic fälg som jag tänkt ekra i några DT ekrar och ett paulcomp nav. nu vattnas det i munnen på er och jag vet att ni undrar  "är det radialekrat på g?" men nu är jag trött och det är dags att sätta

heitar pylsur!

det här huset tycker jag också är väldigt fint och skulle gärna bo där en vacker dag om inte terasslägenheten i gröndal eller knarkarkvarten i köpenhamn blir verklighet. men jag tror man måste vara teaterprofessor för att få ställa sig i kö...

det var härligt att se att robert smithson tagit sig i kragen och återvänt från de döda för att göra en sk replika på sin spiral jetty(fr 1970 dådåra).

innan jag drog o simmade fick jag se en fin och ny intervju med andrew weatherall, mannen bakom bl a screamadelica, han hade lagt på sig lite men det gör man ju gärna med åldern.

bilderna blev lite mörka idag, jag måste prata med labbet, det här går inte för sig.

dagen avslutades med att jag "råkade" köpa ytterligare en ram. hoppsan- nu finns det visst inte mindre än fem pågående projekt i fritzls källare. någonting är i görningen. från elva till en och så tillbaka till fem, är jag på uppåtgående eller?

och om det är någon därute som fattar någonting av detta inlägg så är det bra för själv har jag ingen aning om vad jag pysslar med

en bra dag för cykel

vår i luften eller vad säger man? det gick lite för fort idag och därför saknas bildbevisen från dagens vevande men jag kan säga att jag länge brottats med ett problem som jag idag löste: jag har under en tid haft svårt att träffa bilrutorna med mina spottloskor precis där jag velat haft dem. de har landat lite för långt bak och lite för långt ner. idag lärde jag mig att sikta rätt, man ska sikta lite ovanför och lite framför den främre bilrutan, då hamnar loskan rätt, dvs precis mitt på främre vänstra bilfönstret. 
en fin hemfärd, med mycket vackert att beskåda. 
blev sen på ica tillfrågad om min hjälm, en såndär innebandyfarsa tyckte den var snygg, jag kände mig stolt men han kanske var ironisk? jag blir så osäker med såna där pappor, trots att jag är en själv, de verkar alltid ha nåt i bakfickan. 


har jag något mer att skriva? nej
ta hand om er och se upp för gruset

fahrrad traum

jag drömde så märkligt inatt, att jag missade starten till mälaren runt och fick cykla i ilfart till ett max hamburgerställe utanför eskilstuna och där försöka övertyga ett gäng äldre herrar iklädda lycra om att jag ändå skulle få cykla loppet. 

jaja- andras drömmar är oftast ganska trökiga att höra om men jag påmindes ändå om hergés livskris när han tecknade tintin i tibet(ett av mina favorit tintin f ö) och hans drömmar om "det vita", en slags renhetsdemon han försökte bli kvitt. albumet är fantastiskt, även om det inte händer så mycket(en fin uppsats finns här för den som orkar läsa). 

tintin cyklade ju även han på fixie, kan vara bra att känna till, utan broms till och med!

det blev faktiskt en liten tvåmilare sen när jag hämtat mig, tillsammans med den äldre av sandsborgsmekanikerna. han fick punktering, som jag fick laga, och så mötte vi en hel del män i lycra på vägen, dessa lycramän- var tar de vägen när dagen är slut?

vi hittade även en kille som hade ett något onaturligt förhållande till naturen också. men han var nöjd och det är bra. 

för några dagar kollade jag in en mycket vacker konstvideo och påmindes då om johanna billing. hon finns med i en vacker mix som andrew weatherall gjort och som jag enligt itunes lyssnat på fyrtisju gånger idag(hur är det möjligt?). mixen är bara att ladda ner och lyssna loss på, om man nu inte har något bättre för sig. johannas bidrag är en version av den fantastiske arthur russells this is how we walk on the moon, men det finns mycket annat att få gåshud till på den samlingen. 

om johanna cyklar eller inte är väl en fråga för akademikerna, kanske gertrud sandquist, men det vore kul att ta reda på. det känns som om hon cyklar iallafall. många konstnärer gör ju det för att de inte har råd med bil men jag tror i johannas fall(om hon nu cyklar- asså jag har aldrig träffat männskan) handlar det nog mer om ett slags ställningstagande. 

idag kom jag fram till att mina favoritfärger på cykel är 1. gul. 2. vit 3. röd 4. blå med inslag av glitter

mi casa su casa

jag brukar passera det här huset ibland och jag tycker det är så otroligt fint och det ser olika ut varje gång jag ser det. jag har för mig att det finns en koppling till leverentz men jag vågar inte svära på det, någonting med plåtfasaden.  

en liten personalägd cykelverkstad i bottenvåningen, en radiostation på översta våningen, båda med utsikt över kanalen. 

liberté égalité fraternité

i vår lilla serie kring den franska revolutionens valspråk har nu turen kommit till fraternité, dvs broderskap(och för er frankofila cyklande systrar betyder det ju såklart systerskap).

ni som börjat cykla så smått har ju märkt att det inte längre är så där tomt på cykelbanorna som det var för ett par veckor sedan, ljuset är här och med det har en mängd nya cyklister anlänt och vi hälsar dem välkomna å det varmaste. men: varför saknas broderskapet? jag försöker se de flesta i ögonen eller ibland går det ju lite för fort men ändå, de flesta ser så plågade ut därute. var finns sammanhållningen hos oss cyklister? var finns glädjen? jag stötte på en man igår på krönet av liljeholmsbron och vi började språka lite kring fenomenet cykel-polo, det var trevligt att i femton tjugo minuter stå och språka lite kring något så spännande, kan man säga att vi rent av bondade lite granna? ja, varför inte? det gav iallafall mersmak.
men jag saknar något, en slags "vi" känsla, inte bara på cykelbanorna utan även i cykelaffären, vid pumpen, och vid inlåsning. jag vet att det bor en cyklist en trappa ovanför mig i mitt hus men han säger knappt hej när vi ses, trots att jag ser ganska cyklig ut. kanske ser jag inte tillräckligt cyklig ut, saknar ju klapp klapp skor för jag kör ju med clips...(och lycran har åkt in i ett mörkt hörn i garderoben).
är det likadant med andra utövare, ex joggare? jag vet inte

en del av er kanske kommer att glädjas åt det faktum att jag tror jag tog mina första stapplande steg in i jonathan richmans värld imorse, det var kul och jag vill ha mer, synd att rundan blev så kort men jag åt en lång frukost med en fyraårig kille som envisades med att dra ner mina byxor så jag kom inte iväg.
en sista sak bara, imorse var det rejält kallt och jag har upptäckt att om händerna en gång blivit frusna är det väldigt svårt att göra någonting åt saken. se till att ha varmt på fingrarna idag.

och en sista sak bara: jag tror jag kommit på vilken sorts cykeltyp jag är och det ord jag tror beskriver mig bäst är inte så smickrande eftersom en monoton, jämn stil är eftersträvansvärd inom cykel men jag känner att jag mer och mer kan beskrivas med engelskans erratic, dvs nyckfull, excentrisk, och oregelbunden. men det finns väl plats för alla här på jorden.

smått bizarrt

jag brukar ju inte tipsa om så många produkter här på tsb men idag har det dykt upp ett par saker här på kontoret som jag tycker är väl värda att uppmärksamma och eftersom jag sitter under en sån grå regntung himmel passar det ypperligt bra just idag. för det första en tidning:

nya numret av boneshaker, en mycket fin tidning med en demokratisk ton jag gillar mycket. man behöver inte vara en hardcore cyklist för att digga den utan det räcker fint med att vara männska så hittar man något värt att läsa i den. min favorit från just detta nummer är väl reportaget om bmx-flickorna. tjejer på cykel är alltid intressant och dessa har ju t o m specialsydda dräkter för ändamålet! obestruket papper, bra tryck och en torr ton men ändå med någon slags nerv, det är fint och jag gillar det. läs den idag för det har du tid med. 

det andra som ligger här och tar upp plats är något jag har tänkt bruka för första gången idag. jag har ju alltid närt en dröm om att bli cowboy men gav upp när den enda fungerande ranchen som behövde hjälp var den ökända marlbororanchen. där vill jag inte jobba sa jag och fortsatte drömma. sen sydde flickorna och killen på fabric horse upp de här åt mig:

kanske långt bort från ranchen men ändå, ett litet steg närmre min dröm.

idag cyklar jag runt med en småbizarr blandning av van morrison och eddie meduza i lurarna. de två har nog mig veterligen aldrig träffats och kommer väl inte göra det eftersom eddie är död men jag tycker att de har flera intressanta beröringspunkter och ett tvärvetenskapligt perspektivt på dessa två portalfigurer inom musiken vore på sin plats. 

när börjar ebba witt forska kring eddies texter? bara en tidsfråga.

när börjar gudrun citera van mans texter på barrikaderna? bara en tidsfråga.

allt är bara en fråga om tid

jag vet inte vad ni tycker men för mig verkar det självklart att dessa två portalfigurer inom feminismen står och håller i varsin sugino klingbult. och jag gillar det!

alea iacta est!

tsb gör en dice-man!

det var länge sen jag läste den och jag vet inte riktigt om jag kan rekommendera den men ändå bjuder ju tärningsspelaren på en ganska intressant idé: ge upp din fria vilja och låt tärningen styra. 

hade tänkt göra detsamma med start på onsdag då jag ska vara i hammarby sjöstad klockan 07:00. trött på min vanliga rutt har jag nu konstruerat ett litet spel med mig själv och lagt upp sex alternativ, varav ett som får bli min rutt till jobbet. rutt 2-5 är helt plausibla och om det blir nån av dem kommer jag med all säkerhet att hinna i tid. rutt ett tar mig en vända upp på västerbron och genom gamla stan och om jag bränner på skulle jag troligen hinna då med(låren börjar ta form!). rutt nummer sex däremot  blir en riktig mardröm för iallafall min arbetsgivare. en inte så liten avstickare via hökarängen av alla ställen. skulle tippa på att jag blir en femton tjugo minuter försenad om det nu råkar bli den. 

hoppas mest på sexan själv, om det är fint vedder iallafall. det var ett tag sen jag såg den fina folkhemstanken som hökarängen står för. 

återkommer med rapport!

cyklistens dag tar aldrig slut

igår kväll tog jag då tag i den stora dubbdäcksfrågan och beslöt mig för att byta till odubbat. ska bli skönt att kunna cykla på hornsgatan igen, har ju inte kunnat besöka den goda kebaben som ligger där på flera månader. blev alldeles snurrig till slut av att allt gick runt runt runt, fick sätta mig efter ett tag o bara ta det lugnt. numera är detta en ganska enkel operation- cirkus tjugo minuter och en av pedros däckavdragare gör jobbet. svåraste visade sig vara att bestämma åt vilket håll hjulen snurrar. vet inte om jag var trött eller sniffat för mycket ekologiskt smörjmedel men det tog ett tag att inse. en del gamla synder kom också upp till ytan:

eller? de kanske håller en säsong till...(visade sig att jag hade tre punkor på bakhjulet och fyra därfram...)

jag lever på hoppet ett tag till- det är ju så långt kvar till lön.

idag jobbar jag inte men ska försöka ta in så mycket som möjligt av tillvaron under min tur in till lunchen med eduardo. kanske får jag se en svan eller något annat flygfä och då ska jag stanna upp och njuta, de är ju så söta de små liven. kanske tar jag t o m modet till mig och cyklar utan ipod..? jag får se- jag är ju inne i en ganska intensiv chemical brothers period och det vore synd att gå miste om så mycket cykelglädje och kadens som de ger upphov till. för att inte tala om deras fantastiska texter:

hej pojke hej flicka superstjärneskivsnurrare här går vi!

kanske finns det ändå en koppling mellan chemical och cykel, det var någon som skickade ett mycket vackert 17t bakdrev häromdagen och i paketet låg den här programförklaringen:

övertolkar jag tillvaron? visst men man måste hitta sin egen väg runtom allt det trökiga, se de små sammanhangen i en för övrigt kaotisk värld. plus att de alltid haft mycket vackra, speciella flickor i sina videos. 

sömnlös i seattle

har jag faktiskt aldrig varit, mina tio eller om det var elva dygn i staden var helt utan sömnproblem. tror faktiskt jag sov ganska bra tack vare den fina bergsluften och den stora hotellsängen. en fin stad var det, seattle, och jag minns att jimi hendrix kom därifrån, ett faktum som förvånade mig.

sömnlös i hammarby sjöstad har jag däremot varit ganska många gånger den senaste tiden. det har varit som förbytt- varje gång jag haft ett jourpass har jag vaknat vid två eller tre tiden och inte kunnat somna om, istället fått lega o sortera gator på södermalm från norr till söder eller något annat kul. inatt tänkte jag ta tjuren vid hornen och letade därför upp den trökigaste bok om cykel jag kunde hitta därhemma. om jag inte kan sova kan jag iallafall lära mig lite om hur det här med växelsystemen fungerar på djupet tänkte jag, en win- win situation(för er som jobbar inom management eller gillar sånt språk bara).

åt er som hoppats på att få plocka russinen ur kakan ur denna fantastiska bok kan jag bara räcka dagens långnäsa: det fungerade- som sömnpiller iallafall. jag kan fortfarande inget om växlar(vilket är ganska tur eftersom jag bara har en på mina cyklar) men jag har fått sova och det var skönt.

hade dock svårt att stänga av en tanke som legat och malt sen igår och det är: hur ska man få sin vardagsrutt lite roligare? jag har fyra olika vägar jag brukar ta till jobbet, beroende på väder och humör: genom stan, två olika via årstakanalen, och så en lite längre genom årsta. men nu är jag innerligt trött på dem. vad måste jag göra för att få tillbaka glädjen i pendlingen? ny cykel är ju det självklara svaret men eftersom mavics bakfälg till fixiebygget inte dykt upp än blir det inte ännu på ett tag.

för första gången i världshistorien(inte direkt va) står vi här på tsb handfallna och famlar i mörkret efter svar.