nu känns det som om jag äntligen är tillbaka på banan igen- efter en dryg veckas pendling med cykel/ ärenden med cykel/ hämtning på skolaochdagis med cykel- känner jag mig hel som männska igen. fast inatt vaknade jag med ont i hälsenorna och fick kramp i vaderna ett par gånger. det är 50-50 på om det är ett ont eller ett gott tecken på kroppens återhämtning. även om jag börjat ligga i vänsterfilen känns det dock som om det är en lång väg till mälaren-runt form. 

och trots att den officiellt inte är klar(ingen frambroms, dålig bakbroms, sadeln är skev och kanske skulle man byta hjul medans man ändå var igång...) så kan jag känna mig så stolt över att jag byggt den själv. i made this!!! att åka till jobbet på, och annat, det är tamejtusan lite speciellt. nu fick jag ju också mycket hjälp av mekanikerna i sandsborg men ändå, detta är en av få saker som jag på sista tiden tänkt på och sträckt lite på ryggen när beundrande dagispappor med innebandyklubbor kommenterat den. 

joråsatt- byggt den själv serru- av ett par vidjerankor och en tub med lim. 

det finns ju ett väldigt skönt franskt uttryck om att när något är rent käpprätt åt helvete, ja då måste man sätta tillbaka kyrkan mitt i byn och idag tror jag att jag gjorde det, satte tillbaka kyrkan alltså

ingen hade tagit min parkeringsplats iallafall och när jag skulle åka hem upptäckte jag något fantastiskt:

45 centimeter framför min miyata on/off road stod en exakt likadan tjejmodell! herregud! hur ofta är det man stöter på något sådant? de var t o m från samma år!!! fatta sannolikheten!!! min var ju iochförsig från juni och det såg ut som om den här var tillverkad i augusti, om jag ínte minns helt fel men ändå...jag tror de hade stått där hela dagen och pratat för jag hade svårt att få loss min miyata till hemresan. nåväl- de ses nog snart igen. 

pedal on pedal on pedal on for miles.