varför ska detta med färg vara så svårt för den gemene cyklisten? jag vet inte men ett som jag vet är detta: fram till 2008 hade hela min maskinpark bestått av röda cyklar. fråga mig inte varför, det är väl så att ibland gillar man något bara. sen fick jag väl nog och insåg att detta med färg var, inte oviktigt kanske, men att det kom ganska långt ner på skalan. nuförtiden äger jag inte en enda röd cykel. mina röda cykelväskor är däremot röda, det ni!
undrar vad gerhard richter, den gamle stöten, tänker om att han inspirerat tusentals fixie- cyklister till att byta färg på sina åk genom målningen "1024 färger" som kom 1966?
eller tror ni han var nöjd först 2007 när han drämde till oss med ännu fler färger i "4900 farben"?
jag vet bara att när jag besökte den fina utställningen "atlas" i new york 1996 fanns inte detta med färg, eller ens cykel i mitt huvud, tänk hur livet kan förändras.
gerhard säger bl a:
“One has to believe in what one is doing, one has to commit oneself inwardly, in order to do painting. Once obsessed, one ultimately carries it to the point of believing that one might change human beings through painting. But if one lacks this passionate commitment, there is nothing left to do. Then it is best to leave it alone. For basically painting is idiocy.”
sån jävla tur att vi här på thesocialistbicycle inte målar tänker jag när jag läser detta. vi är istället ganska nöjda med att vara vevande idioter utan tilltro till någonting egentligen. ja, vi tror ju på cykel och är ganska dedikerade måste jag säga och vi tänker ganska mycket på vilken färg det ska vara på våra cyklar...
men sa du inte just nyss att det var helt oviktigt detta med färg?
jo visst, men det kan också vara väldigt väldigt viktigt.
vi får helt enkelt ta och vända oss över kanalen och se vad de kan bju på:
peka på en annan färg och du pekar rakt ut i luften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar