en falsk riddare på vägen

när jag vaknade idag, runt fem, hade jag annat i huvudet än min nästan perfekta kedjelinje. hur  kan det vara så kul att cykla runt med ögonen slutna och musiken igång och inte riktigt veta vartåt vägen bär? är det för att (nästan)allt annat bara går på räls? 
jag tänkte: snart är sommaren här och med dem de gröna löven. grönt är skönt. 
i sommar ska jag lära min son att cykla och den här sången är till honom.