i dont need no doctor or no priest

jag har, kan man säga, harvat på. med undermåliga bromsar och en grå vind i mitt ansikte har det inte varit så lätt. 
men jag har harvat på.
igår åkte de nya bromsarna på. och jag upptäckte en sak- med nya bromsar kommer ny fart. när jag tidigare varit lite rädd för att trycka pedalen i metallen- alltså den känslan är förbi. 
nya bromsar= en ny snabbare erik. 
men slutar resan här?
nej, som cyklist är man aldrig färdig, livet är en enda lång lärdom.
ibland flyger man fram, ibland hamnar man på backen med is under kragen. 


ska jag vara helt helt ärlig så har jag ägnat mej åt annat den här veckan. jag har ju självklart cyklat på som vanligt och till det yttre har nog den ovane betraktaren inte märkt någon skillnad. men inombords har det skett en hel del förändringar, jag har liksom tänkt på annat. 

jag har upptäckt att musiken som den här killen gjorde är så fantastisk och jag kan inte sluta lyssna. 
så om ni ser henne, säg hallå. 
(men jag kommer tyvärr inte att svara för jag lyssnar på annat)


hursomhelst var cantileverfästena glada att se mej 

sen måste jag bara fråga en sak och det är gonatt

nej men grejen är att jag skriver så fruktansvärt fantastiska bloginlägg när jag simmar, ni skulle bara veta. 

det är lite svårt att få upp dem till ytan bara men jag har försökt.