stan på landet

det gick ganska snabbt dit- mindre snabbt hem, kan ha varit alla öl som shrek bjöd på, han är en riktig uppviglare den där.

att komma hem ska ju vara en schlager, har jag hört. nu vet jag inte iofs om täby är mitt vorsprung eller inte, ibland känns det som ett rent nederlag att åka dit(inte till dig syster, jag menar mer kommunen i sig). det var kul att träffa anna-eduardo-hugo-marta-shrek. men jag såg en hel del märkliga saker. 

storstugan är det ingen som flyttar på iallafall, inte i första taget. 

detta torn köptes av filippa och fredrik när de var i berlin 1998, och placerades vid mitt alma mater, tibble gymnasium för att öka på täbys sexighet. 

det var varmt även på hemvägen, vissa valde att polettera cykeln och ta luftballong hem. 

jag gjorde sen en riktig fräckis. hade av en trogen läsare fått mig tillskickat en länk till tränare troys lektion i att klättra i backar. 

jag lyssnade, tog till mig kunskaper och hans lugn. sen besteg jag nybohovsbacken med 46/14. 

sittande. 

ibland känner jag mig så glad, ibland känner jag mig så ledsen

ett par veckor har passerat med fixien och jag har klättrat en hel del backar i min närhet: liljeholmsbron, uppenbarelsekyrkebacken, mälarhöjdsbacken(en ren mardröm!, gjorde det därför sex gånger på två dagar!), skanstullsbacken, E4- backen, och självklart västerbron ett par gånger. det enda som är kvar är väl den där nybohovsbacken men varje gång jag vilar ögonen på den vänder jag om och känner att jag inte riktigt är redo. 

minns ni scenen i quicksilver? när kevin bacon blivit utmanad av lawrence fishburne på en bikebattle i san fran och kevin cyklar först uppför den sista backen. ett par sekunder senare kommer lawrence och han har tagit snålskjuts med en lastbil. när jag ser nybohovsbacken känner jag att jag vill ha en lastbil på min vänstra sida att ta tag i. just 46/14 är lite tungt för den backen och kanske har jag tagit mig vatten över huvudet med denna utväxling. det kanske är lite väl onödigt tungt tillochmed på vanlig väg. 

å andra sidan är det väldigt kul att blåsa förbi konsulterna i uppförsbacken på liljeholmsbron varje morgon. det är en last jag har, inget jag är stolt över direkt men ack så kul. 

ikväll blir det örnsberg- täby- örnsberg, cirka fyra, fem mil i ganska flack terräng, men ser jag en backe ska jag klättra den. 

tänkte på dig som min bergstopp- tänkte på dig som min höjdpunkt

just det, jag glömde ju varför jag började skriva det här inlägget och det var ju att jag igår uppfyllde en längtan inom mig jag haft länge men varit lite rädd för att genomföra. jag har ett väldigt starkt barndomsminne från när jag var barn, såklart. min mamma jobbade på högalidsskolan och jag var sjuk och jag vet inte riktigt hur det fungerade med vabbning på den tiden men jag fick iallafall följa med och hon var sen och körde som en vettvilling i morgontrafiken och jag minns att vi snurrade och snurrade uppför alla södermalms backar till vi till slut körde upp på skolgården. och jag minns att den där skolgården var nog det vackraste jag sett i hela livet, även om det snurrade runt ganska mycket i huvudet just då pga av febern och allt och att hon hade väldigt bråttom och hon parkerade(på skolgården!) och slet ut mig ur bilen och vi sprang tillsammans till hennes lektion som redan hade börjat. jag har länge tänkt att jag skulle cykla förbi där och se om det var lika vackert som jag minns och igår gjorde jag alltså det och det var det, lika vackert alltså och det är konstigt med minnen tycker jag. för ibland fungerar inte det som man vill och jag har varit på otaliga platser och försökt återuppleva någonting som gått förlorat men det har inte lyckats men igår gick det och det var fantastiskt. 

moholy- nagy

tog en lunch på stående fot tillsammans med laszlo idag. han bjöd på jordgubbstwizzlers(nu inne igen på ica, mariatorget!) och snapple. jag hade kommit på en ny teknik att bita som jag gärna ville visa upp och han passade på att fotografera lite. han verkar gilla skuggor och ett oväntat perspektiv, men han har ju också på ett sätt fastnat i tjugotalets bauhaus-estetik, jag tyckte gott han kunde försöka förnya sig lite men det fnös han åt. "är det gott nog åt gropius är det gott nog åt mig", sa han innan han ville tipsa lite om farorna med mälaren runt. han tyckte, och det har jag nog också haft lite mardrömmar om, att värmen kom som numero uno bland det jobbiga inslagen. men sen tyckte han att det fanns en stor risk att bli uttråkad också. "sitter man tolv, tretton timmar i sadeln händer det oundvikligen saker med ens psyke", sa han och såg så där klok ut som bara en människa som upplevt weimar- republiken kan göra. jag hade länge tänkt att jag skulle ha med mig min ajpodd men även detta tyckte l m- n inte var så lyckat.

"utsätt dig, erik, utsätt dig. rid ut stormen och väx som människa"

han kanske har rätt. man skulle ju också kunna ta med ajpodden men bara ladda den med avskyvärd musik. tänk er tre timmar med bruce hornsby and the range, på högsta, följt av dr bombay på repeat. 

då tror jag man liksom vill komma hem så snabbt som möjligt. 

con frakes

ibland kommer det hinder på livets stig som känns onödigt svåra att försöka passera

just det här skulle jag nog iofs kunna fixa med lite benstyrka och vind i rygg men det var så många som stod o tittade och jag ville inte chockera dem på något sätt.

till er som oroat er, oroa er inte längre. jag har till slut hittat ett yrke värdigt mina talanger: jag ska cykla runt och leverera konsums corn flakes i stor-stockholmsområdet. jag provade idag och det fungerade fint. det lät lite bara om just corn flakesen och jag måste nog komma på något att dämpa det ljudet med, annars blir jag nog galen i längden. som att ha en jättestor maraccas mellan benen. 

ni har säkert även undrat över var fotografin tagit vägen i det här landet och jag har kommit fram till en del svar. på modernas väggar är jag stolt över att kunna få se sven westerlunds fina landskapsserie från ljuva åttiotal. sen finns där även en del becher

och faktiskt en väldigt vacker t.ruff som man går ner i brygga när man ser

undrar ni över den erbarmligt dåliga bildkvalitén så ska jag säga er att det råder fotoförbud på mm och dessa är sas tagna med en ganska loose cannon...

jag frågade var de hade sin kollektion med axel hüttes bilder, i mitt tycke den enda av tyskarna som kan konkurrera med håkan nessers poesi och de förde ner mig i ett källarrum och informerade mig om att axel hütte råkat i konflikt med sin hustru kring storleken hans "diptych II" skulle ha vid venedig biennalen 2004 och han hade blivit så märkt av detta att han gett upp fotografin och börjat tillverka asfalteringsmaskiner istället. se där! se upp! också ett livsöde att begrunda. tur att jag har alla hans böcker. 

sorgligt nog har det börjat rivas lite på denna vackra byggnad. vi snackar veckor sen- inge mer. snyft. 

en tår kan man även fälla över denna, kanske inte botteccias starkaste designstund. vaffancullo, eller dylikt. 

dagen avslutades med detta- kanske inte humorns största stund men man skulle ju iofs kunna titta på det med en ironisk blick men jag har det inte i mig nuförtiden. jag, som alltid varit så ironisk(egentligen är jag bara rädd för att prata om vissa saker och gömmer det bakom en fasad av ironi), kan inte med det längre. 

jag letade även länge idag efter glenn strömbergs pasta. ingenstans i staden s kan jag hitta den och den saknas mig faktiskt. 

mi dormemas

havu tason da kafo!

gamboj?

peniso!

ne ĉagreniĝu.

mi ŝatas aŭskulti muzikoni.

bonan nokton!!!

nynäs- sthlm

det tog ett tag att hitta ut ur stan men sen blev det fint jämnt väglag. sverige är ju fantastiskt och vackert och så men det ser ju nästan likadant ut överallt. framåt såg det ut så här

och åt vänster så här

och åt höger så här

hela tiden och förutom att vi såg prinsessan madde köra förbi hände faktiskt ingenting av vikt på hela resan. kanske därför krassemannen ser så uppgiven ut

i den här lilla serien som jag inte kunde undanhålla er. han hade stora problem med sin "asaklitt", själv fungerade mina vattenflaskor utan större problem. 

vi stod och valde mellan oaxen och operakällarens bakficka när det började närma sig lunch men kom till slut fram till att detta alternativ hade den godaste menyn i trakten. närproducerat och ekologiskt? nä, inte direkt va. men det är gott ibland, även om jag kände att det blev lite väl mycket med 150g, pommes OCH en mjukglass. 

den röda rutten får två av tio pedaler. den var enformig, låg för nära motorvägen och bjöd på alltför lite fägring för att bli något annat än en ren transportsträcka. 

nästa gång blir det den gröna rutten, kanske även lite grönt till maten skulle göra gott. 

guilty pleasure

ibland, när jag tror att ingenting gott kan nå mitt trista hjärta kommer det en solstråle in och tvingar sig rakt in. häromdagen cyklade jag förbi rönnells och kollade in erotiska C-60. idag har jag simmat brevid en val, tittat på två vackra rum och till slut fått väldigt trötta ben av allt cyklande. allt kan tydligen hända i dagens samhälle och kör man dessutom med 46/14 får man räkna med trötta ben förr eller senare. men soppan var god och stärkande.
ett memo till mig själv: ta pianolektioner i sommar(men tänk inte på den galna grekiskan som för länge sen slog dig på fingrarna och skrek adagio din σκατά!).

travis

han hade kommit dit han ska mycket snabbare om han tagit cykeln men å andra sidan är det svårt att cykla på tågspåren så jag tror i princip att han gör rätt. har dock en svag känsla av att han inte riktigt vet vart han ska så oavsett färdmedel så skulle det ta ungefär lika lång tid. 

game of life

jag älskar tryckta instruktioner, manualer, handböcker, beskrivningar och uppslagsböcker. jag vet inte varför, kanske för att jag inombords hyser en sån fruktansvärd osäkerhet som jag försöker döva med dessa föreställningar om att det faktiskt finns ett korrekt sätt att göra saker och ting på? de ger iallafall en slags tröst, det kan jag inte förneka. 

wall of sound

det är inte riktigt phil spector kvalité på ringklockan, men nästan. ändå från japan kommer den och eftersom bängen trålade häromdagen kände jag mig manad att sätta på den. den ger ett väldigt vackert, nästan sprött ljud ifrån sig och rent estetiskt har den nog ingen utmanare. jag tror att det är en sån tingest fotografen och vinconnoisseuren martin palm skulle uppskatta. 
med en bra ringklocka kan man slå hela världen med häpnad. notera även de två röda markörerna på styret. de allra allra fräckaste hipstersarna kör ju med rött på vänster handtag(precis som keirin cyklisterna på velodromen i shizuoka gör), själv ser ni att jag brassar både och och blir därigenom dubbeldipp-hipp!!!

ciao rabbit!

jag gillar inte talking heads. har aldrig gjort, kommer aldrig göra. jag har gjort många försök, tro mig, men det kommer inte att hända. som jag kom fram till i det där rummet- jag vet inte vad jag vill men jag vet vad jag inte vill.

det här är min väg till jobbet. jag börjar i en fd arbetarförort(oss emellan ganska på väg upp...), cyklar förbi industrier och infrastruktur, sen in på södermalm med trafik och joggare och föräldralediga och minigolfare, parkarbetare och alla de där andra och sen in i en bizarroversion av nybyggen: hammarby sjöstad. det tar ungefär 20- 25 minuter, beroende på hur svettig jag vill bli. poängen är att förut tänkte jag lite på den här lätta rundan, på allt möjligt faktiskt, allt möjligt gick runt runt i huvudet. nu, med fixien, är det som att jag försvinner mentalt på gatan i örnsberg och vaknar till utanför jobbet. för jag tänker ingenting alls. koncenterar mig bara så pass mycket jag kan på pedaler, backar, rakaste möjliga vägen.
men ändå är det någonting som händer med mig, om ni förstår?
jag tror nämligen att det är någonting bra och att det är just det som gör att jag cyklar, att det är just det som skänker mitt cykelliv en mening. förmodligen kommer jag även att analysera sönder även detta men just nu känns det fint.
som en trevlig dansk sa till mig en gång i false bay, sydafrika: "håll så keft man"

jag har iallafall efter mycket motstånd börjat läsa david byrnes bicycle diaries och den är väldigt väldigt bra. han borde blivit författare istället för att hålla på med musiken. nåväl, han fick iallafall spela med arthur russell eller om det var tvärtom, alltid något. och det är ju lättare att göra val åt andra än åt en själv. om jag lyckas läsa ut den finns den till utlån om ett par dagar.

raceface

vad tusan håller jag på med egentligen? vuxen karl som vevar runt utan stänkskärmar och tror han är något...jisses vad min cykel börjar rulla snabbt. med tanke på att jag dessutom lastar den med mellan 6-8 kilo packning borde det dessutom finnas utrymme för förbättring. jag ser det lite som att muhammed ali tränade i en pool. tungt som bara den men när han kom upp dansade han som en fjäril. 
jag ska jobba på att förbättra mitt raceface i helgen, stänga munnen och andas genom näsan. sen undrar jag vad man ska ha ett badkar till egentligen förutom att tvätta cykeln i?

gömmaren

ni behöver inte höra av er- killen som skötte ljudet har redan fått sparken. men ni vet hur det är med film, om budgeten är låg är det första man sparar in på just ljudet, något man kan se spår av i ganska många tidiga woody allen och i nästan alla whit stillman(förutom last days of disco) och samtliga hal hartley jag sett. bland kvinnliga independent regissörer kan ju nämnas ida lupino, mary harron och ed wood.

håller fortfarande på att finjustera fixien. styrlager, bromsar och en del ekrar larmar och gör sig till. men igår gick det undan, flera meter gick över 40km/timme. 

om jag bara kan hålla det i elva timmar är mälaren runt i hamn! 

Fröken Juni

jag hittade en mycket "udda" tidning någon hade slängt iväg idag vid sidan om cykelbanan. vi här på tsb vill ju verkligen inte på något sätt ge stöd åt den förkastliga porrindustrin men vi kände ändå att vi inte kan hålla detta ifrån våra läsare. men ni varnas härmed för att bilden ovan kan väcka anstöt och bestörtning. (men medge ändå att den är ganska upphetsande)

get up stand up!

det har varit lite rörigt den senaste tiden och här är bildbeviset. skulle uppskatta att fördelningen är ca 45 % skönlitteratur(oläst), 35% cykellitteratur(läst om och om igen) och resterande 20% läromedel(USK, till stor del oläst). riktstället har brukats med förnuft. 

det hängdes hursomhelt upp en väldigt vacker och cyklerbar fixed-gear i äppelträdet i vinterviken igår. jag har byggt den själv och den gick att cykla på i hastigheter väl över 20km/timme. jag har inte varit såhär imponerad av mig själv sen jag gjorde hattrick i hockey 1985. när det blir lite mindre rörigt på mitt nattygsbord kommer jag in med lite bilder och en recension. men så här långt tyder allt på att den kommer att få tio pedaler av tio. 

39

jag bestämde mig för att fira min dag med att få till spänningen på frambromsen. in med nisse och hans kompis ellen i hans rum, ge dem tjugo brädbitar och en stor behållare med trälim. ebba har redan stuckit iväg till sin kompis ella. detta ger mig cirka tio minuters lugn och ro. som byggare bob säger "kan vi fixa det?, klart vi fixar det!"

observera att inga som helst bildbehandlingsprogram har varit i bruk utan det är helt och hållet mitt verk. nästan på dagen efter min superkrock har jag nu en färdig fixie. tror inte det blir en testrunda ikväll men man vet aldrig. 

håll er inomhus, ni är härmed varnade. 

en gång till, med feeling

gör och gör om

är jag dömd till att göra om och göra om tills det blir rätt? eller finns det ens något rätt? ja du farfar, det är väl det som är frågan. jag har inga svar men jag känner att jag jag är på väg att närma mig frågan iallafall. 

igår styrde jag hjulen mot östermalm av alla ställen. konstigt nog älskar jag den stadsdelen. visst har det blivit lite bourgeoisie sen jag flyttade därifrån men jag gillar känslan av att vad som helst kan hända och det som händer kan lätt förklaras med att det är excentriskt. jag brukar alltid ta vägen förbi studio 24 på sibyllegatan och tänka att, ja vad tänker jag. dels har väl den kanske bästa svenska filmen någonsin kommit härifrån och sen tänker jag alltid på en annan sak och sen tänkte jag även på att den kanske sämsta svenska filmen någonsin kommit härifrån och sen åkte jag vidare. roy hade iallafall en väldigt fin filmgrej i sitt fönster.

råkade komma en sån där cyklist och förstöra bilden precis då, ett jäkla sätt. 

sen tog jag kommendörsgatan, där jag bodde. åkte fram till skolgården dit jag alltid cyklade efter sena sändningen och där jag brukade röka en cigarett i lampornas sken. inte nu alltså, jag röker ju inte längre, jag har andra laster. sen rammade jag in i sven w:s fru, carina. vi växlade ett par ord om cykel utanför hennes mattaffär, sen svängde jag söderut igen. 

mitt sista samtal i det där rummet som jag tycker så mycket om blev väldigt märkligt. jag har svårt att sätta fingret på vad det var, jag var väl lite nervös helt enkelt. svårt att göra ett avslut, jag vill ju gärna göra ett bra sådant så att det känns på riktigt. och jag glömde att ta en bild men det kanske man inte får. synd, för jag tyckte bra om rummet och om jag någon gång får ett rum över tror jag att jag ska inreda det ungefär på det viset. 

sen cyklade jag omkring lite till, tills natten blev svart och det var skönt. inga zombies, bara bra tankar och bra snurr på pedalerna. jag kollade av min ipod när jag kom hem och såg att jag lyssnat på "re: stacks" 87 gånger idag. det var lite läskigt men den är ju så fin. jag vet fortfarande inte riktigt vad den handlar om får jag väl erkänna. men raden "your love will be safe with me" kan jag höra om och om och om igen.

 

framtidsplaner

jag ska förmodligen ställa upp i melodifestivalen 2012. berätta inte för någon men det är så det kommer att bli. hemliga förhandlingar pågår med christer björkman och ytterligare någon höjdare på EBU som jag aldrig lyckas komma ihåg namnet på. det blir lätt så eftersom jag har svårt för att träffa män klädda i kostym. jag har väldigt svårt att fokusera på personen då och det blir bara ett skal. konstigt att det ska vara så egentligen. fast jag har ganska svårt att träffa kvinnor i kostym också, så det är inte någon genusfråga tror jag. jag kom iallafall på att jag skulle ställa upp med en egen(kallas så när man skrivit den själv) låt. låten heter "i built a bicycle". på scenen kommer jag uppträda med dede(från e-types "band"), roger pontare, och hasse backe. hasse backe kommer läsa ur sitt digra material med sportkrönikor och roger pontare ska mest vara med som hangaround. dede kommer att göra det hon är bäst på. det blir som en korsning av poplåt med spokenword och jag tror det blir första gången i melodifestivalens historia som det sker. allt sker framför en backdrop med en bild på sigmund freuds soffa. cd-släppet kommer att ske digitalt, i realtime, dvs man får sitta framför tv:n och spela in låten själv med hjälp av en fyra-kanals bandare. allt känns väldigt väldigt spännande och vi vet inte riktigt var det kommer att landa, men processen är viktig. jag vet inte om jag får säga det men från början skulle martin stenmarck också vara med, han skulle cykla förbi i bakgrunden, ointroducerad, som en cameo. man skulle tänka "var det inte...". som pre-press ska vi droppa t-shirts med hasse backes porträtt kring stureplan och vänta på word-of-mouth effekten.  

jag gillar musik, det är därför jag ställer upp.

chain of fools

"one of these mornings the chain is gonna break but up until then, yeah, I'm gonna take all I can take"

bob dylan spelade en ganska udda version av chain of fools  i sitt TTRH. hittade inte den så jag fick spela suede istället när jag brassade park tool ct-5. 
med djävulens kedja på cykeln kan inget gå fel, jag har legat och drömt om det här tillfället ganska länge och idag hände det: den gick på! med undantag för hjulen så är det få saker som kan slå denna stund. det går upp ett ljus och man förstår att framåt ska nog inte bli några problem iallafall. tillverkaren hade bifogat eget fett till kedjan och jag undrar om det inte var därifrån namnet med djävulen kom ifrån, det var djävulskt svårt att få bort från fingrarna iallafall. 
om jag hade varit en sån där riktig fixiehipster hade cykeln varit klar nu men efter alla vurpor vill jag nog ha ett par bromsar på den. jag får väl skylla på åldern. 

pole- position!

allt kom helt plötsligt upp på en helt annan nivå när jag fick kontraktet från fredrikshofs cykelförening. jag har visst fått startnummer 101, dvs jag startar först...

och jag som aldrig cyklat ett cykellopp i hela mitt liv, undrar om de vet om det? jag känner mig som cykelns skeppet vasa.

å andra sidan är det kul att depeche-temat bara fortsätter och fortsätter, detta verkar kunna pågå hur länge som helst. 

nu åker jag på träningsläger i några dagar, veva på kamrater!

tighten up!

maria, som jobbar på världens bästa kaffeaffär, tycker ju att det är som att cykla naken. själv är jag lite besviken. inte på spandexen i sig utan snarare blöjan, som jag trodde skulle ha större effekt. kanske är det så att jag har så pass mycket fett på min rumpa så att paddingen inte behövs..? jag gjorde igår iallafall en lång tur till solna för att hämta upp en bilbana och sen blev det en tur till årsta för att hämta upp en till. det tog mannen i solna tio minuter att förstå att jag hade kommit på cykel, så det kanske inte är så skämmigt ändå att cykla omkring i spandex(eller så säger det mer om mannen, jag hade ju trots allt hjälm på mig också kom jag på) .men det kommer dröja innan jag kliver in på konsum iförd dessa byxor. 

hårig är jag också som ni ser, kanske kan detta lugna alla er oroliga själar därute. vad de där vita pinnarna som hårstråna sitter på däremot är, det har jag ingen aning om. och röda knän har jag också...

det som var lite häftigt var att kunna se sina muskler spela under turen. jag fick plötslig förståelse för alla de som gymmar framför spegel, en grej jag inte fullo tagit till mig fram till nu.

fö var jag även förbi velodromen idag: den är i körbart skick!