ja men visst fortsätter vårt depeche-tema idag eftersom jag hittade ett omslag ute i den sk verkligheten: music for the masses, deras kommersiella genombrott i usa. vad det nu ska vara bra för men den frågan kan man ioförsig ställa sig kring hela den här bloggen. 


veva på kamrater!

101

       

det blev en sen o kort kvällsrunda i strömmen av några solojoggare(aka lätt byte), rundan var mest ett svepskäl för att få komma ut o vittja en påse skittles som en snäll liten påskhare lagt ut i toppen på den här backen.          

      

å herregud- de smakade precis som på den gamla goda tiden. när påsen var uppäten hittade jag en parkbänk med hygglig belysning, stoppade pipan med mac baren och drog ett par lugna bloss. jag blickade ut över södersjukhusets bleka fasad och ur bakfickan drog jag upp veckans läsarbrev, det börjar så här:


Bäste Soc. Cyklist!
Jag är snart 40, bor tyvärr i Göteborg och gillar cyklar och att meka. Problemet är att jag inte har någon och detta föranleder mig att fråga dig: vilken cykel ska man köpa?
mvh
Ola Rindal


ja du, ola. först måste jag passa på att hälsa dig välkommen till bloggen, kul också att du verkar vara i din cykellinda, du har en lång och lycklig väg att vandra. jag ställer mig dock lite frågande till din fråga. jag har ju varit i en hel del faser som cyklist, ett tag har jag haft uppåt fjorton cyklar i parken, ett tag har jag bara haft en(eller två då kanske) och jag måste nog säga att för att bli riktigt lycklig som cyklist ska man nog hamna nånstans mellan två och fjorton. du är ju ganska luddig kring vad det är du behöver men jag ser att du bor i göteborg, jag vill därför passa på att säga: vad du än lägger dina pengar på, se till att den har stänkskärmar. det är fult och jobbigt att installera och du får verkligen inga sexuella poäng för att du har dem men jag skulle inte dra ett varv suginovev utan dem. du skriver även att du är intresserad av att meka och det är ju trevligt. jag tycker att du lätt kan bygga upp dej på tre olika varianter, lite beroende på vad det är du vill uppnå. 


det första du ska ha är en skön cykel, en standard, aka en pundarcykel som man kan lämna lite varstans utan att den väcker så mycket uppmärksamhet eftersom du är typen som vill "make some moves on the street, allow nothing to be in your life that you cannot walk out on in thirty seconds flat if you spot the heat around the corner"
om man är lite smidig kan denna cykel vara någon annans cykel, kanske någon man bor med eller bor i närheten av har en cykel du kan "låna". var beredd på att den här cykeln kommer möjligtvis att bli snodd när du är för full för att cykla hem den och måste lämna den utanför LaVillage. ha därför några lindrigt hjärtliga ursäkter förberedda när du vaknar upp morgonen efter. 


det andra du ska ha är en snygg smidig racer eller touringmodell. den här kan du med stor fördel och glädje och hål i plånboken bygga ihop själv med delar från olika delar av världen. mät upp din kropp(viktigast med benmått och överkroppsmått) och bege dej till någon ok affär som har bra beg ramar. köp något du inte riktigt har råd med och börja drömma om den dag den är klar. här kan man lägga in mycket personlighet tex med eller utan pakethållare, omlackering, ja du känner själv, möjligheterna är obegränsade. gör den gärna till fixie eller singlespeed, du kommer tacka mej senare. den här kan du ha till pendling eller långrundor med boysen eller hisingen-runt eller vad du vill. mitt råd till dig är, köp inte för "racigt", visst du får poäng på avenyyyyn men det är jävligt obekvämt, du kommer fasta i spårvagnsrälsen och har du tur kan du som mest spänna fast en baguette med vestkustsallad på den. jag är väldigt förtjust i miyatas 1000- modell, se om du kan hitta den: 

sen behöver du minst två cyklar till: en vintercykel med kraftigare däck som man kan köra i stadstrafik med packad snö/is som underlag och en "rolig cykel", kanske en BMX helt enkelt som man moddar om så att man kan hämta ungar med den och spänna fast kissiga täckbyxor någonstans så att de ger minimalt läckage.  


allt utöver detta är bara grädde på moset men med tre fyra cyklar som start har du ett bra utgångsläge att spjutspetsa dej fram till just din ultimata lösning. skriv gärna igen och speca mer vad det är du behöver så ska jag försöka hjälpa dej, kanske kan det även dyka upp en andrahandsetta i SOFO, i sthlm om du har tur och köper en tillräckligt fin cykel.  


min dotter ville också passa på att tipsa om en cykel hon tror du behöver: 

gott mos

jag vet inte om jag håller på att bli galen eller tillfriskna men jag sitter hemma och lyssnar på 57 versioner av "amazing grace" och tänker på potatismos. 

dark was the night

en runda med krasseman, (kona hoss 2010 till vänster, richmond prolite 1992 till höger), det var länge sen jag såg så mycket snö och is och det var vackert på något sätt. det var igår och jag minns tystnaden. jag har  saknat snön. 

-oh, nice, is that the wind?

yeah

jag blåser mig in i rummet

känner du dig glåmig? lite så där vintertrist och hängig, ungefär precis som sist vid den här tiden på året för precis ett år sen? eller du kanske har ett nattpass inom dig som du bara måste få ut? herregud männska! käka upp en tallrik lindrigt tillagad borstj, spänn fast ett levain som sällskap därbak och bege dig genast till årstafältets spännande miljöer där nu myndigheterna har inrättat en totalvelodrom, komplett med läktare och allt, saknades gjordes endast publik men de kanske kommer till kvällstävlingarna. väl där, brassa upp en gammal goding, säg "freedom-90" med allas vår käre georgios kyriacos panayiotou på repeat och känn efter riktigt noga om det inte ryms en liten grekbritisk cruiser inom dig.  

jag lärde mig en gång i tiden, när jag gick på sk yrkesutbildning att det var fördelaktigt att ha med en tändsticksask som referens, jag förstår än idag inte riktigt varför

trotjänaren var hursom glad och följsam och redo för både fart och fläkt. 

och när det var dags för burnout- tävling fanns både anders "putt-ersén" och "hee-haw" engström där för att föreviga mästerverket med deras patenterade "sne-himmel" style...thanks guys! (hade inte måttstocken med mig men det landade på ca tvåochenhalvmeter dådåra). och jag noterar med saktmod att det hade varit bra med både merinostrumps, miami-vice benvärmare OCH barnens inlinesskydd men imorgon är ju en ny dag. 

cockpit

den sk mancave(under avd de finns inga dåliga kläder)

den nya cockpiten börjar så sakteliga ta form, och ja ni ser rätt: det är de gamla ritchey- handtagen så vackert formgivna och tillverkade av dia-compe. kul att ni uppmärksammade det. 

dagrunda

avgång 10:30 från örnsbergs tunnelbanestation, medtag vattenflaska, ryska havrekakor, och ett jevvligt glatt humör. 

utannonserade stopp är hitintills: aspuddens bibliotek

musik som spelas: arthur russell "love is overtaking me"

vedder: kallt, under nollan, merinovedder

tryck: 40-45 psi

kadens: medel till hög

i dont need no doctor or no priest

jag har, kan man säga, harvat på. med undermåliga bromsar och en grå vind i mitt ansikte har det inte varit så lätt. 
men jag har harvat på.
igår åkte de nya bromsarna på. och jag upptäckte en sak- med nya bromsar kommer ny fart. när jag tidigare varit lite rädd för att trycka pedalen i metallen- alltså den känslan är förbi. 
nya bromsar= en ny snabbare erik. 
men slutar resan här?
nej, som cyklist är man aldrig färdig, livet är en enda lång lärdom.
ibland flyger man fram, ibland hamnar man på backen med is under kragen. 


ska jag vara helt helt ärlig så har jag ägnat mej åt annat den här veckan. jag har ju självklart cyklat på som vanligt och till det yttre har nog den ovane betraktaren inte märkt någon skillnad. men inombords har det skett en hel del förändringar, jag har liksom tänkt på annat. 

jag har upptäckt att musiken som den här killen gjorde är så fantastisk och jag kan inte sluta lyssna. 
så om ni ser henne, säg hallå. 
(men jag kommer tyvärr inte att svara för jag lyssnar på annat)


hursomhelst var cantileverfästena glada att se mej 

sen måste jag bara fråga en sak och det är gonatt

nej men grejen är att jag skriver så fruktansvärt fantastiska bloginlägg när jag simmar, ni skulle bara veta. 

det är lite svårt att få upp dem till ytan bara men jag har försökt. 

längre än så här kom jag inte helt enkelt, detta är miyatans bromsar som jag nu ska stoppa in på den röda singlespeeden. men det finns ju så mycket annat att pyssla med idag, jag ska betala lånehajarna, simma, tvätta, biblioteka, studera, diska, googla, och kanske även besöka dan rohlén. pust, om man ändå tilldelades ett par extra timmar per dag för att man blivit cykelmekaniker, kanske kan jag multitaska. 

jag vill att det ska finnas en själ och att det ska vara på riktigt och att det finns ett sammanhang och jag är gärna cykelns gudrun ensslin. någonting har hänt med min träning, kanske har den börjat ge resultat? förra veckans urladdning med tre långa o tre korta rundor plus simning x 6 pass har gett god kadens verkar det. det enda smolket i bägaren är isen och mina obefintliga bromsar som gör att jag inte riktigt kan bränna på så fort som jag vill. får se om jag orkar krypa ner i källaren ikväll o ta tag i det. det med bromsarna alltså, isen kan jag nog inte göra något åt men jag tjuvlyssnade på tysken idag i simhallen o han sa att det var mer snö att vänta. 

gott mos!

rena rama julafton!

i dag kom, från bristol: 17-taggare, två fina verktyg(kan man någonsin ha TILLRÄCKLIGT med verktyg?), lite klistermärken, och ett styre som det känns som om jag väntat på hela mitt liv. jag hade beställt det redan innan jul men mannen som äger affären hade fått svininfluensan(!). oss emellan kan man väl säga att jag packade upp paketet med lånade vinylhandskar från arbetet. kanske även blir en tur till apoteket idag för att inhandla lite ytsprit...

idag fick huvudet sitt

jag satt mest o tänkte på att jag kom ihåg när jag bestämde mej för att detta med cykel skulle bli min grej året runt så tänkte jag liksom att ett månadskort kostar runt 600 så den summan skulle jag lätt kunna lägga varje månad på säg, en ny pakethållare eller nåt sånt och inte ha dåligt samvete för det men just nu råkar det kännas som om jag lägger summan för ett månadsmärke för taxi stockholm på detta med cykel och det är inte kul. 

nåja snart är väl bygget klart o då kan jag tagga ner lite. 

idag kom bultarna till single-speeden, imorgon börjar slakten av den röda traktorn.

sol, morgon, och willhelm tell

hög kadens!

joråsatt

idag var det lite så här- varken bra eller dåligt liksom

kbt

varför utsätter jag mej för detta? zombies överallt o ingenstans att fly, tredje gången på fyra dar jag tar vägen genom skogen, går bra i ca två minuter, sen dyker det alltid upp bilder av zombies i huvudet, hoppas jag frammana såna bilder under mälaren runt, jag skulle nog få en bra tid iallafall. 
nåväl- idag var det plusgrader på dan o snöfall(surprise). tungt att cykla TILL jobb, sen, vid 22 hade det frusit på igen och vägarna blivit åkbara, om än hala och jag kan nu iallafall säga att jag förstår skämtet "vägen svängde men inte pekka".

sometimes it snows in januari

snow falling on obestämt lövträd

we wont play culture to your nature

fucketifuck. med the vaselines "jesus dont want me for a sunbeam" i öronen körde jag rätt hårt igår kväll, lite onödigt hårt och så här i efterhand hade jag säkert kunna lösa det på ett mycket bättre sätt men det var ju inte bara mitt fel. förutsättningarna var cirkuspirkus elva minus, lite blåst, mörker, ett par cm nysnö och så toppa det med ett snöfall som inte var så där mjukt o vackert som det här, utan snarare som små små kobror som stacks i ögonen varje gång de träffade. hade alltså jobbat till tjugotvå o skulle förbi kärrtorp av alla ställen för att intjacka en sugino klinga och ett par ritchey--handtag till ett kommande bygge. via kartfunktionen i min iPhone hade jag lyckats klura ut att den snabbaste vägen måste vara via nackaskogen. jag hade ju då inte tagit med i beräkningen att jag är grymt mörkrädd och att myndigheterna gått ut med en klass-3 biohazard-varning i just de områden jag skulle färdas i:

jag hade en svag förhoppning om att det skulle vara upplyst(dessa rika joggare som bosatt sig i nacka borde väl ha ruskat lite i sina moderatpolitiker) men när jag vek av från den beträdda stigen var det enda som mötte mej mörker och dessa figurer:

shitpommesfrites!!! inte på länge har jag varit så jävla rädd och jag var tvungen att se till att jag hade täckt för mun och öron så att de inte skulle kunna köra en kräksmitta på mej. efter ett snabbt byte till OST "28 weeks later" körde jag vidare och nu var pulsen uppe i det blå. efter vad som kändes som en evighet(men som kanske rörde sig om tre minuter o fem sekunder) kom jag osmittad framtill civilisationen i björkhagen och så småningom kärrtorp. utväxlingen pengar mot cykelknark skedde smärtfritt och liksom vid de flesta kontakter med cykelintresserade bondade vi med en del märkliga repliker:

"budar du?"

"jag känner igen dej från starten mälaren runt 1999..?"

"jag körde P-B-P i fjol men var tvungen att lägga av efter femtioåtta mil"

osv

med ett par tårar i ögonvrån över att lämna min nyfunna kamrat vände jag sen hemåt. (jag hade inte hittat några som helst brats att meja ner men kärrtorp kanske är direkt bratsens hemvist) 

vid gullmarsplan, fortf med OST "28 weeks later" ringande i öronen tog jag så det fatala beslutet att ta den södra vägen av årstakanal hem. där väntade ju ännu fler

o jag vart tvungen att ta mitt gamla fartrekord 4 minuter och tretton sekunder för att klara mej ifrån dem. bara en gång tidigare har jag åkt den här vägen utan att träffa en endaste person, det är konstigt, jag har cyklat här vid två tre tiden på natten och alltid alltid träffat på nån, gärna en ensam tjej som är ute o springer. det är bra, tror jag, akta er för zombies bara. 

på morgonen efter blev det ännu en cykelsak att skriva om, när jag skulle parkera vid eriksdalsbadet stod där nämligen en vacker miyata, faktiskt den modell jag stod o valde mellan när jag köpte min richmond(miyatan var alldeles för dyr till slut, och den här modellen var dessutom i kolfiber). en mycket vacker skapelse med tidstypiska detaljer i lilaanodizerat(kanske inte så snyggt i långa loppet)

pappa lämnar dem ifred en stund så de kan bekanta sig lite med varandra, de är ju ändå födda samtidigt, säsongen 1992-93

men nu får det fan mej räcka med vinter. nu har jag fått nog, det är så jävla tungt och gör så ont och jag har börjat drömma om att jag cyklar genom kvicksand. har även börat utveckla en ny cykelstil med armarna sträckta rakt fram och mitt triceps problem har börjat avta. sen ser jag ju ut som en person som sitter o läser en dagstidning på toaletten men det hör inte hit. 

vad håller dagen i sitt cykelsköte?

igår fick jag mitt bästa julkort, om än lite sent, det kom från de trevliga herrarna och damen på rönnells. inte för att det har något som helst med cykel att göra, jo jag har ju faktiskt köpt en cykelbok där en gång, den fantastiske "min cykel och andra vänner" av henry miller. det visade sig att henrys bäste kompis var en fixie utan bromsar. lite kinky men...


jag har kommit fram till att man måste försöka kämpa lite för att få till det här med cykel i vardagen. idag har jag  i tur o ordning hand om barn, lunch med mamma och barn, skicka iväg barn, åka till jobb, jobba i 8,5 tim, men sen, sen runt tjugotvåtiden ska jag cykla ut till kärrtorp av alla stället för att, på annons, tjacka upp mej på ett par bromshandtag och en vacker suginoklinga. bara för att alla andra gått o lagt sig behöver det ju inte innebära ett avbräck i cykeltillvaron.


nu gäller det bara att hitta en brat som jag kan meja ner med dubbdäcken före, jag är så innerligt trött på dem och deras sätt. 

merino

det är när man är täckt av ett lager tunnt skönt merino som man tänker de bästa tankarna, typ varför inte cykel är en olympisk vintersport

confusion ptII

en fin dag. två kortare rundor utan större mål eller mening förutom just detta: att cykla omkring utan större mål eller mening. helt plötsligt uppfyllt min önskning om att hitta pengar, det sket sig dock med femhundringen, fick nöja mej med något med enklare valör

sen, hos min favoritkaffehandlare(faktiskt min enda kaffehandlare om man ska vara nogräknad) hittar jag något mycket bizarrt: ett av mycket få skäl till att inte cykla: