hård packad snö

måste vara det absolut roligaste underlaget att cykla på- slirigt, svårt att bromsa och med oväntade isfläckar under. lägg dessutom till -15, hård vind, och mörker så har vi något helt livsfarligt och en ren njutning att uppleva. igår tog jag dessutom ut iPodlurarna och hörde på något som enklast kan beskrivas som verkligheten, för första gången på mycket mycket länge. trodde mest jag skulle vara inomhus o meka så här års men jag känner att jag tar längre och längre omvägar hem. 
gut, kvadratisch, und praktisch- eller typ nåt sånt. jag gillar ju slogans

faux-pas

ok, vad är det som driver en till synes vuxen människa att cykla runt i detta oväder? förutom att det är så otroligt kul och får mej att känna mej levande har jag väl egentligen ingen vettig förklaring. idag kändes det som -20 med vinden som letade sig in överallt men jag är å andra sidan en bizarrocykelversion av josef beuys och överlever med en blanding av: 

fett(fr nya zeeland, luktar illa,smetar in den på öronsnibbar o nästipp)

och

filt(fr folkungagatan, luktar än så länge ganska gott)

ett litet memo till mej själv vill jag ge och det är att alltid ta fullängsstrumpor, inte sommarens "secretsocks", när jag kom fram till badet tog det tjugo minuter innan jag kände mina fötter igen.
visst, det fläktar skönt, i ungefär tre sekunder. 

non

oui

dubbed- for her pleasure

som nålar i mina ögon

idag var det hårt därute i den sk verkligheten. jag var tvungen att pausa hos min favoritkaffehandlare för att fly undan en stund. givetvis hade hon lösningen på mitt problem, synd att hon inte ville sälja dem till mej.

utan titel

trodde aldrig jag skulle skriva det men idag är jag faktiskt väldigt väldigt glad i mina stänkskärmar.

intjack!

från en mycket trevlig kille på metargatan köpte jag ett drev och en kedjering till mitt singlespeed projekt. han hade sen länge lagt av med cykel för säsongen då han tyckte det var alldeles för kallt men kände sig inspirerad då han såg mej och sa att han skulle ge det en chans till. vi bondade under ett par minuter sen blev jag för kall för att stå kvar. det är kul att träffa nån utan så mycket attityd och utan en massa rätt o fel.
/missionary man

cykellagar

pungtering sker alltid 06:15 på en fredag morgon, gärna när man redan är något försenad

avancerade reparationer bör alltid utföras med max tio minuter kvar innan man måste sticka, ett tusen små oljiga kulor sprider sig då gärna över vardagsrumsgolv och matta

just nu

är det mörkt både dit och hem och man hinner ju knappt se sina barn i dagsljus. jag tog zombie-rutten till jobbet imorse, den genom årstaskogen. det var ganska läskigt faktiskt för jag körde med soundtracket till 28 weeks later och hade den där jagad-av-zombies-låten på repeat. varenda "människa" jag mötte var potentiellt smittad av RAGE och jag tror resan tog elva minuter totalt.
jag och mörker är ingen bra kombination.

nu sover alla och mekandet kan börja.

50/25/25

när jag startade den här bloggen tänkte jag att det skulle bli ungefär 50% cykel, 25% socialistiska harranger, och återstående 25% hade jag ingen aning om vad det skulle vara. idag har det varit en sån där "25% övrigt". jag har besökt två av kapitalismens avskrädeshögar: ÅVC i östberga och biltema AKA fultema i, ja jag vet faktiskt inte ens var det ligger men längre ut än skärholmen iallafall.

först blev det ÅVC i östberga. redan vid infarten blev jag utskälld av en asfaltsläggare som inte ville se mej. stämmingen var inte på topp om man så säger. man kan se ÅVC som ett mikrokosmos, kapitalismens armhåla, där alldeles för få människor(personalen) jobbar medans de andra(ja, alla vi andra då) springer runt som förvirrade, ilskna höns som skriker på varandra i ren frustration. idag var det en turk(han var faktiskt från turkiet) som ville slänga en armatur i elavfall medans en svenne(tror faktiskt han kom ifrån sverige) ville att han skulle slänga den i metall. personal från AVC fick till slut gå emellan och skilja de två kombattanterna åt. var det här allt tänkte jag men fick sen se en pensionär få en rejäl avhyvling(din jävla gråfitta- har du inte backläge på bilen?) av en målare som ville fram. nöjd åkte jag därifrån och fick vid utfarten en utskällning av en asfaltsläggare som inte ville se mej en gång till.

med nerverna fortfarande utanpå kroppen av ÅVC-besöket bestämde jag mej för att även klämma in biltema på dagens meny. biltema är väl kanske den sämsta affär som finns, LIDL, drömhuset, ö & b och alla de andra inräknade. biltema har inte en enda sak värt pengarna. det luktar plast, personalen är ful och otrevlig och ljussättningen lämnar inget till fantasin. den som skrev manus till "falling down" fick sin första inspiration inne på just biltema, och de tackas faktiskt i eftertexterna. om man ser ÅVC som kapitalismens armhåla kan man möjligtvis se biltema som kapitalismens anus. jag har egentligen inget emot vare sig armhålor eller anus men ni förstår. jag skulle köpa en kassettavdragare till cykeln eftersom fruktlösa försök gjorts att få tag på en från en bra affär i stan. nu tänkte jag köpa en från biltema och "modda" den lite.
besöket tog ca elva minuter och jag sa samma sak till mej själv som sist jag var där(sex år sedan)- "aldrig mer".

sen simmade jag, mest för att få bort den hinna av äckel som lagt sig på min kropp.
med gråten i halsen åkte jag hem och fixade nyponsoppa, glass o biskvier och tänkte att snart är pepparkakssäsongen här.

årstafältet

det går rykten om årstafältet- att "konstnärer" börjat flytta dit. ett annat är att "styret" har planer att "fräscha upp" fältet, göra det mer "behovsanpassat". liljeholmskajen ligger ju nära, kanske ska de vackra människorna ha det som ett inglasat jättegym, där de tidiga söndagsmornar "joggar lätt i öppen terräng". svagt prespirerande ska de sen stå vid årstafältets waynes coffee o diskutera fonder och privata förskolor och den närstående flytten till hammarby sjöstad. 

en liten avstickare

jag äger sju kompasser och igår köpte jag min åttonde. för en del är det för många, för en del är det för lite, och för mej är det nog alldeles alldeles lagom. jag är nöjd nu, jag har letat länge efter en sån här suunto. fick mina händer på en i paris och ett tag tänkte jag faktiskt att jag skulle sno den för den var så snygg men sen tänkte jag att jag alltid alltid skulle tänka på det bara jag tog i den så jag lät bli. har fram till nu ångrat beslutet och tänkt på den väldigt ofta. en vacker kompass är viktig, nästan lika viktig som en bra verktygslåda eller en vacker fickkniv.

vad har nu detta med cykel att göra tänker ni och då tänker ni alldeles rätt men ändå: försök öppna edra sinnen lite.

the man to beat

fint väder

snapshots

ekerbrott

så jag tar en liten paus

whatthefuck!

ibland när jag tänker tankar som "det här med cykel har man ju ändå rätt bra koll på nu" så är det bra/uppfriskande/chockerande/knäckande att ibland få sig en liten tankeställare

http://www.hellore.se/EP01.html

jag går o lägger mej lite nu

fotomåndag!

försökte först fota mej själv för att se storleken på ramen- resultat: inte SÅ bra

sen bad jag en "kollega":

nåja, kanske inte bättre men man ser ju iallafall mer. knäet o pedalen verkar inte riktigt i lod...suspekt, måste kollas upp.

måste bjuda på ytterligare en bild:

från min favoritvelodorom- årstafältet! hit åker jag ibland på väg till jobbet om jag har gott om tid o tar ett par varv. ett av mina favoritområden överhuvudtaget

nu vilar kameran