sick thing about it was

i had gobetweens in my earphones

idag

bestämde jag mej för att bygga om miyatan HELT själv, inkl hjul. jag har tidigare bara byggt ett riktigt sunkigt fixed-wheel o ett lätt funktionshindrat framhjul. jeder mensch o allt det där, vi får de hur det går. eftersom jag har tummen mitt i handen vore det ju kul att försöka iallafall.

damn it feels good to be a gangster

ibland är det så skönt att bara cykla omkring o spassa lite. idag var det en sån dag o mina ben gör nu ont. gonatt.

det

är skönt att på natten ligga o tänka på bromsar o vilka klossar som skulle passa o så.

ett mysterium

är dessa män som kommer in i cykelbutikerna. klapp klapp klapp låter skorna. de är nästan ett störrre mysterium än snopparna inne i eriksdalsbadets tak. var kommer de ifrån? vart är de på väg? ingen verkar veta eller veta av dem. de bara dyker upp, ställer några frågor som de redan vet ett bättre svar på än butikspersonalen och sen är de borta. iförda spandex som avslöjar...ganska mycket.

man ser dem aldrig cykla.

building the perfect verktyg

fick avbrytas. jag hittar inte sågen. fast det gör inget, ibland är idén roligare än det färdiga resultatet. så det så.

let´s be careful out there

har idag försökt vara så snäll o vänlig det bara går i trafiken. det är svårt med alla jävla bilar som finns bara. när de liksom svänger utan att blinka och man ser att de liksom bara orkar inte blinka eftersom de håller igång ett viktigt samtal med byrån med blinkhanden. då är det svårt att inte harkla upp en loska som landar med ett klatsch på rutan.
dagen började snällt men kommer nog sluta med "falling down".

lilla rundan: 31 km

building the perfect beast

jag har letat o letat o letat. sen har jag letat lite till. till slut stod den där i en snödriva o bara väntade på att nån skulle ta hand om den. Miyata OneThousand. I nuvarande utförande en ganska medioker cykel. Men vilken ram. Och sakerna jag ska göra med den...fortsättning följer

en helg utan

cykel är en tråkig helg. men jag har iallafall sytt klart den nya flaggan

bortskänkes mp-3

stod det i annonsen o jag var först att svara. iväg på cykeln, glömde kolla upp adressen men hade med mej cykelkarta o iPhone o hur svårt kan det vara att hitta egentligen. jag trodde iofs att det bara var över västerbron men det visade sig ligga vid bromma flygplats istället. eftersom jag bara varit inne o målat plank hela dagen kändes det rätt skönt att komma ut lite. över essingeöarna o det är bara så himla vackert. man borde alltid cykla, i skymning, då är stockholm som bäst. virrar bort mej lite i alvik(bygg raka gator!) men hittar till slut.
-hej jag är här nu
-va? jag har just gett bort den.
-va? men jag var ju först???
-han hette ioförsig också erik...
-???
arschle!
på vägen hem gör jag en ännu större snurr i alvik, lyckas följa nickstabanan istället för tvärbanan o det hinner bli mörkt och eftersom jag inte tog med mej verktygen får jag ju självklart pung-tering också.
det enda fina med kvällen var att jag återupptäckte julian copes "peggy suicide".

writers retreat

dagens motto

inga nymodigheter för modernitetens skull. inga gammalmodigheter för nostalgins skull.

it´s red and it´s fast